Parkeringsavgifter blir allt vanligare och vi har nog börjat vänja oss vid dem, men löser avgifterna det egentliga problemet?
När parkeringar som finns till någon verksamhets kunder eller besökare fylls av långtidsparkerade bilar förstår jag att det behövs någon form av reglering. Men när grundproblemet är en generell brist på parkeringar får regleringen bara till följd att problemet flyttas till någon annan plats.
Vid Visby Lasarett är bristen på parkeringar ett problem. I början av veckan meddelade Region Gotland att de skulle reglera parkeringstiderna på ett flertal gator till i närheten av sjukhuset. Men den kritik som framförts har fått regionen att skjuta upp åtgärden ”för att få utrymme för en fördjupad dialog”. Vad den dialogen är tänkt att innehålla kan man fråga sig då det enda som ändras är tiden för införandet av parkeringsregleringen vilken nu kommer att införas onsdag den 15 januari.
När åtgärden väl genomförs kommer den med säkerhet att ge fler parkeringsmöjligheter till sjukhusets besökare, men det löser inte de långsiktiga parkeringsbehoven. Någonstans i närheten på en gata som än så länge har oreglerad parkering kommer det däremot att bli värre.
Barn och rörelse.
Barn behöver röra sig mer. Det frågan tvekar inte vetenskapen på. Men hur gör vi då för att få våra barn att röra sig mer. Ja, i Visby så gör föräldrarna generellt inte så mycket. I alla fall inte för att deras barn ska ta sig till förskola eller skola till fots eller på cykel.
Energicentrum Gotland driver tillsammans med KTH, projektet "Framtiden är Aktiva Ungas Mobilitet". Där har man bland annat undersökt de ungas resor till och från skola och fritidsaktiviteter. Ofta för att man tror att det går fortare med bilen. Men i undersökningen har också en resetidskvot tagits fram vilken visar att många av de barn som skjutsas till skolan hade kommit fram fortare genom att gå eller ta cykeln.
Ett tips från Petra Ahlman som leder projektet är att som förälder ta sig tiden att gå eller cykla med barnet till skolan. Det tjänar både förälder som barn på i längden.
Årets julklapp
Utnämningen av årets julklapp lär ju vara en av vår tids bästa reklamkampanjer. År efter år får vi i god tid innan jul veta vad vi ska handla till våra nära och kära. Det är möjligt att jag missat att någon redan gjort en sammanställning på hur bra ”årets julklapp” gått det år de fick utnämningen, jämfört med året innan och året efter, men visst skulle det vara intressant att få reda på hur mycket en vara eller tjänst tjänar på att bli årets julklapp och få den enorma reklam som utnämningen ger.
Med det sagt är jag ytterst tveksam till den vara som blev Årets julklapp, nämligen unisexdoft. Själv är jag känslig för starka dofter även om det är lindrigt jämfört med många andra. Jag har också upplevt att olika allergi- och astmaföreningar jobbat stenhårt med att minska vårt användande av parfymer och andra starkt doftande produkter som exempelvis tvål och schampo.
Till Gotlands Folkblad skriver Karin Neuhaus, Generalsekreterare för Astma- och Allergiförbundet: ”Vi tycker att Handelns Utredningsinstitut har fångat samtiden väl med unisexparfymen som årets julklapp. Intresset för parfym har verkligen ökat, inte minst bland unga killar. Däremot är det få som känner till att många människor blir sjuka när du dyker upp i skolan eller på jobbet med stark parfym.” Hon fortsätter: ”Vi ser Årets julklapp som en möjlighet att komma ut, inte minst i medierna och folkbilda kring parfym.” Avslutningsvis ger Karin Neuhaus oss tipset på den bästa doften: ”Vi tycker att den bästa unisexdoften är den naturliga och parfymfria!”
Därmed önskar Gotlands Folkblad er en riktigt trevlig helg