Sveriges Radios Ekoredaktion rapporterar att domstolar i Frankrike dömt över 700 personer och hanterat nästan 1300 ärenden med anledning av upploppen som startade i slutet av juni. Upploppen startade 27 juni. Ekot rapporterade 22 dagar senare.
22 dagar.
Som svensk är det ju svårt att undvika att dra paralleller till den rättsliga hanteringen i spåren av påskupploppen.
Norrköpings Tidningar rapporterade 15 juli att ytterligare sex brottslingar dömts för sina gärningar under påskupploppen som ägde rum under skärtorsdagen. En precisering är att brotten begicks under skärtorsdagen i april förra året. Mellan 14 april 2022 och 15 juli 2023 är det 457 dagar. Alltså 457 dagar från gärningar till dom i första instans.
Den allra första domen efter Sveriges påskupplopp kom 27 maj i fjol. Sex månaders fängelse för en persons gärningar på långfredagen. 42 dagar tog det.
I Frankrike tog det alltså hälften så lång tid att åstadkomma över 700 fällande domar.
Det största problemet är naturligtvis att påskupploppen överhuvudtaget ägde rum och vad de sade och säger om situationen i Sverige. Men att den rättsliga hanteringen har varit så segdragen är också ett problem som förtjänar att uppmärksammas.
Långsamma rättsprocesser är ett stort problem för samhället och för brottsbekämpning. I grunden är det också ett problem också för dem som eventuellt ska åtalas och dömas.
Förändring går inte snabbt på det juridiska området, men regeringen har på bred front startat ett förändringsarbete för att förbättra förutsättningarna för att beivra brott.
Under onsdagen presenterade justitieminister Gunnar Strömmer "Samarbetspartiernas stora reform av straffrätten – skärpta straff för att stärka brottsoffer och skydda samhället".
Bland åtgärderna fanns bland annat skärpning av straffskalorna, hårdare straff för gängkriminella och kraftigt minskad mängdrabatt för dem som döms för att ha begått flera olika brott.
Gott så. Men jag tror att det finns goda skäl att utvärdera varför de rättsprocesser som eventuellt leder fram till dessa domar alltför ofta tar alltför lång tid. Samt, naturligtvis, att i görligaste mån också avlägsna onödiga hinder för en mer effektiv hantering. Hur många gånger ska det behöva bli påsk igen, innan det rättsliga efterspelet till påskupploppen är avklarat?