Det fanns en tid när ett regeringsförslag om att staten ska kunna ställa krav på strikta identitetskontroller på färjor, tåg och bussar förmodligen hade fått mig att brista ut i haranger om kontrollsamhälle, byråkrati och storebrorsfasoner.
Nu är min inställning annorlunda. När man tappat kontrollen över samhället, så finns det behov av att mer kontroll introduceras. Och när man inte har kontroll över gränsen eller vilka som vistas i landet, så behövs det mer kontroll inom landet. För det gemensamma bästa. För att skapa förutsättningar för att tilliten inom samhället åter ska kunna växa sig starkare.
Förmodligen är det dock på Gotlandsfärjorna som behovet av utökad identitetskontroll är som minst. För gränspasserande resenärer är Gotlandsfärjan möjligen undantagsvis den sista etappen. Mig veterligen förekommer det inte omfattande ordningsproblem och de tjuvåkande plankarna är få. Det har förekommit att min plats redan tagits i besittning av en annan resenär, men det har varit misstag som retts ut, utan obehagliga inslag av aggressivitet.
Annorlunda förehåller det sig alltför ofta på tågen och bussarna. Det framgår av tämligen ofta förekommande nyhetsinslag om chaufförer och konduktörer som drabbas av ilska, okvädingsord och ibland våld när de försöker ta betalt från resenärer som varken vill legitimera sig, betala eller gå av.
Fackförbundet ST:s tidning Publikt publicerade i fjol ett reportage om en tågvärds arbetsdag under en resa med Mälartåg genom Västmanland och Södermanland, mellan Arboga och Eskilstuna. Tidningen berättar:
"På vägen mellan två avdelningar öppnar hon toalettdörren med armbågen och kikar in.
– Vi har så många tjuvåkare. De har kommit på att om de går in på toaletten utan att låsa så kollar vi inte där."
Det ska bli mycket värre. Tågvärden berättar att det är vanligt att tjuvåkare blir aggressiva.
"Då går hon bara därifrån."
Hon bär också omkring på en larmknapp, för att hon ska kunna uppmärksamma tågföraren om att hon är i fara.
– Man får ta mycket skit som tågvärd. Tänk dig själv att bli spottad i ansiktet, det har hänt mig flera gånger.
Jag frågar mig faktiskt varför inte fler företag anser det mödan värt att på eget initiativ öka kontrollen av dem de transporterar. Det är förenat med kostnader, men så borde man också kunna motverka tjuvåkandet, öka trivseln för betalade resenärer och skapa en bättre arbetsmiljö för anställda som nu har en utsatt tillvaro. Och för den upphandlade trafiken, där biljettintäkterna kanske inte är det viktigaste för operatören, så borde upphandlaren ha ett intresse av att trafiken kan bedrivas under former som gör att det inte känns obehagligt att åka för laglydiga medborgare.