Det blev som vanligt ett ideologiskt sommartal, med inriktning på framtiden, både i närtid som lite längre perspektiv. Den stora skillnad från tidigare års sommartal, där man haft en trevlig inramning för partimedlemmar, sympatisörer och andra intresserade var det ett corona-anpassade arrangemang där det givetvis inte fanns någon publik.
Löfven inledde emellertid talet med det som hänt under våren och då främst coronapandemins verkningar och följder. Han nämnde återigen den överenskommelse som regeringspartierna har med Centern och Liberalerna där staten tar de kostnader som regioner och kommuner har dragit på sig på grund av coronan. Något som verkligen tål att upprepas. Men Löfven hyllade också alla välfärdsarbetare som dragit ett stort tungt lass under pandemin.
Äldreomsorgen var också i fokus där vi under våren och sommaren fått svart på vitt att organisationen behöver ses över. Dåliga arbetsförhållanden, med otrygga anställningar och delade turer skapar inte en bra grund för den omsorg våra äldre förtjänar. Stefan Löfven och Socialdemokraterna vill nu genomföra en liknande upprustning av äldreomsorgen som den man redan gjort gällande förskolan. I dag gör personal och chefer ett fantastiskt jobb med de resurser som finns, men vi ser tydligt att resurserna är för knappa. Den redan påbörjade satsningen äldreomsorgslyftet, ska leda till att stärka kompetensen och öka antalet anställda. Tillsammans med välfärdsmiljarderna bidrar den till den förstärkning av omsorgen som såväl behövs. Men det behövs mer och Löfven var tydlig med att vägen till ett bättre samhälle inte går via kraftiga skattesänkningar.
Löfven hyllade det svenska folket som i dessa kristider tagit ett stort gemensamt ansvar. Hela den mobilisering som vi alla gjort tillsammans visar att det finns stora förutsättningar för att fortsätta jobba för ett bättre Sverige när pandemins värsta delar till slut kan ses som överspelade. När vi tillsammans kan ta nya tag och börja bygga det samhälle vi vill ha framöver. Ett samhälle som sätter välfärden i fokus.
Om vi försöker bortse ifrån den torftiga inramningen som det publiklösa talet hade tyckte jag att det var ett bra tal. Coronapandemin har på ett tydligt sätt visat på de brister som samhället har och då främst inom äldreomsorgen. Här pratar vi om ett systemfel där årtionden av new public management och ständiga besparingar genom konkurrensutsättning satt sina spår. Ett systemfel där billigast vinner år efter år, anbudsförfarande efter anbudsförfarande. Där de verksamheter som förblir i offentlig regi ska industrialiseras och schemaläggas minutiöst trots att människor inte fungerar som produkter på ett löpande band.
Men även andra delar av samhället har bevisligen inte haft den organisation som behövs. Besparingar för att finansiera skattesänkningar och en tro på ett närområde i evig fred har kraftigt reducerat vår beredskap. Finland med sin historia var betydligt bättre förberedda med sina beredskapslager.
Det finns med andra ord saker att ta tag i för Stefan Löfven och Socialdemokraterna vilket Löfven också erkände i sitt tal. ”Pandemin slog inte till mot ett perfekt samhälle” sa han. Men det som värmde mest var löftet han gav: ”När pandemin är över ska vi inte tillbaka till det som var, utan framåt.” Ett löfte som jag tror många håller med om och som många vill se bli verklighet, men för att det ska kunna bli verklighet behöver Socialdemokraterna också deras öppna stöd.