Förra veckan presenterade Vänsterpartiet och deras samarbetspartners M, KD o SD en satsning på 7,5 miljarder kronor till kommuner och regioner. När finansminister Magdalena Andersson (S) granskar satsningen så kommer hon fram till följande. 5 miljarder av oppositionens satsning är in blanko, då dem bygger på regeringens satsning där finansieringen inte är redovisad ännu. Kommer verkligen alla fyra oppositionspartier ställa sig bakom regeringens finansiering? Skulle vara ironiskt om finansiering innehåller exempelvis minskade jobbskatteavdrag. Av de 2,5 miljarderna som är kvar har 0.5 miljarder tagits ifrån pengar som skulle gått till skolan och därmed till kommunerna. Hur det kan ses som en satsning är kan man fråga sig. Liknande beräkningar har tidigare gjorts av regeringen och då fått kritik från de partier som nu gör samma kreativa trolleritrick. Kvar är två miljarder i egna satsningar. Nu är det i och för sig bra att det är socialdemokratins hjärtefrågor som debatteras, men för att politiken ska kännas seriös behöver partierna agera seriöst. Och jag har svårt att se hur en satsning på 7,5 miljarder där oppositionen tecknar in blanko på 5 miljarder och tar en halv miljard från kommunerna till en satsning på kommunerna kan ses som seriöst.
Jag brukar inte hålla med Aftonbladets politiska kommentator Lena Melin, men i en artikel publicerad förra onsdagen med rubriken ”Partiledarna uppträder som barnrumpor” har hon en hel del poänger. Här följer det citat från Melins artikel som bäst speglar barnrumporna där Melin anser att Kristersson, Busch Thor och Sjöstedt är värst. ”De (partiledarna red anmärkning) är valda för att ta ansvar för landet och väga fördelar mot nackdelar. Den fördel som väger tyngst just nu är om man lyckas tvåla till en motståndare. Det är ovärdigt.”
En intressant vinkel som Melin har i sin artikel är att Moderaterna nu hjälper Socialdemokraterna att genomföra sina vallöften. Aftonbladets politiska kommentator menar att S gick till val på att ge välfärden mer resurser, men fick inte tillräckligt med röster. S blev i stället tvungna att gå med på hjärtefrågor från Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Nu driver Moderaterna att MP:s hjärtefråga utvecklingstid och Centerns krav på ingångsavdrag för arbetsgivare ska slopas för att resurserna istället ska gå till välfärden, vilket innebär mer S politik.
Jag har aldrig gillat populism. Jag anser att politik ska drivas utifrån en ideologisk kompass. Målet ska vara att förändra samhället till något man tror på istället för att byta åsikt efter hur vindarna blåser. Men när vänstervindarna blåser och partier som tidigare hade en tydlig högerkompass plötsligt driver S politik blir jag bara förvånad. Här har M först gjort upp med sitt liberala förflutna, då det var för vänster. Partiet har både under Kinberg Batra och Kristersson drivit allt längre högerut och den ljusblå partifärgen har blivit allt mörkare. Nu har Moderaternas desperata sökande efter en ny identitet fört partiet till populismen. Nu ser vi partiet driva en politik som är betydligt mer vänster än Reinfeldt någonsin var. Vem kunde se det komma?