Jag måste börja med en helt annat fråga.
När ska eländet ta slut?
P4 Gotland redovisade under onsdagen att de privata äldreboendena har lägre bemanning. Något som chefen på Attendo Regementsgatan menade kunde vara bra. Hon beskrev att det var lättare för två som kunde jobba ihop än att ha tre som inte kunde jobba ihop. Alltså jag trodde att chefens roll var att bygga ett team, ett lag. Hur skulle det se ut om en fotbollsledare bara hade sju personer i laget för att det var lättare att få dem att samarbete. Det fattar väl de flesta att det laget skulle göra ett betydligt sämre arbete under en match där de mötte ett fulltaligt lag med elva spelare.
Som om det inte var nog. I går kunde vi här i GT ta del av alarmerande uppgifter från anhöriga gällande brister i verksamheten på Attendos äldreboende på just Regementsgatan. Vi kunde även läsa vittnesmål från en tidigare anställd. Man kan fundera på om laget ändå fungerade så bra med färre spelare.
På eftermiddagen i går tog socialnämndens arbetsutskott (AU) beslutet att införa intagningsstopp på Attendos boende på Terra Nova. Ett antagningsstopp är ett mycket stort steg att ta och visar på de stora problem som socialnämndens AU tillsammans med ansvariga tjänstepersoner ser att det finns på boendet.
Kan man bli annat än förtvivlad över den situation som politikerna satt öns äldreomsorg i, där låga krav upphandlats till lägsta pris av vinstdrivande storkoncerner.
Nu kan vi gå in på det den här ledaren var tänkt att handla om.
I ”Riktlinjer för Region Gotlands utbyggnad av solceller” beskrivs hur regionen ska hantera en satsning på fler solceller på regionens fastigheter. Riktlinjerna är ett viktigt steg i regionens klimatarbete, men kan, som de är utformade, drabba verksamheterna ekonomiskt.
Under onsdagens möte beslutade regionstyrelsen att godkänna förslaget till riktlinjer som nu går vidare till Regionfullmäktige för slutligt beslut.
Tekniska nämnden bör enligt förslaget få en utökad budget för investeringen, men kostnaderna för solcellerna kommer därefter att läggas på hyrorna och riskerar att drabba verksamheterna på ett sätt som inte känns bra.
Kostnaden för solceller på för och grundskolor kommer läggas på den hyra som barn- och utbildningsnämnden måste betala ur sin budget. Pengar som behövs till exempelvis lärare, specialpedagoger och elevhälsa.
Den planerade utbyggnaden av regionens äldreboende Tingsbrogården lär bli ett av de första projekten där solceller kan läggas in redan på planeringsstadiet. Frågan är hur mycket det kommer att höja hyran för socialnämnden och hur det kan komma att påverka bemanningen på regionens äldreboenden när bygget är klart.
Nu tänker ni väl att solcellerna sparar in på den dyra el som annars skulle ha använts och det stämmer. Men den besparingen blir fördröjd och lär inte hamna på samma nivå som hyreshöjningen, åtminstone inte de första åren. Däremot kommer investeringen, med största sannolikhet, att gå ihop efter några år.
Jag skulle vilja se att regionen inför en speciell klimatbudget. Där investeringskostnader för klimatåtgärder hamnar så de inte drabbar verksamheterna. Klimat- och miljöförbättrande åtgärder kan vi inte komma undan, men så länge kostnaderna direkt sätts mot skola, vård och omsorg finns det riska att klimatarbetet blir lidande. Det skulle kunna undvikas om det fanns en egen budget för dessa investeringar.
Under regionstyrelsens möte godkändes även försäljningen av fastigheten där det vi känner som Gustavsviks stugby ligger. Även det här beslutet måste upp i Regionfullmäktige innan en eventuell försäljning kan genomföras.
Efter det som hände nere i Sandviken där regionen fintades upp på läktaren är jag skeptisk till ytterligare försäljning av en strandnära semesteranläggning. I Sandviken blev den välmenta försäljningen till den lokal idrottsförening, som skött anläggningen under många år, något helt annat. Idrottsföreningen som bildat ett bolag till driften av anläggningen sålde bolaget, som precis fått köpa fastigheten, till ett gäng exploatörer och resten är historia.
Jag ser framför mig att liknande händelser kan ske när områden som ska vara öppna och tillgängliga för allmänheten utvecklas och därefter upplevs än mer privatiserade. I dag går delar av Hälsans stig över området och jag känner att den bebyggelse som redan finns på området begränsar tillgängligheten. Jag får känslan av att gå på någons tomt.
Ju fler strandnära fastigheter med semesteranläggningar som regionen säljer desto större är risken att tillgängligheten för allmänheten upplevs än mer begränsad.