All samhällsutveckling kräver missnöje. Befogad och visionär kritik är därför av godo, då den hjälper oss som samfund att utvecklas. Det finns dock en punkt när kritiken blir destruktiv. Västvärlden har under flera år varit förbi denna punkt.
I både Europa och Nordamerika har det funnits en anmärkningsvärt stor kritik mot det egna samhällets utveckling. Det har dels handlat om fenomen som kluvit folket, till exempel vaccin, dels om att utifrån miljöomsorg kräva omställd, läs minskad, produktion.
Här kan nämnas jordbruk, mineraler, skog, genmodifiering och kärnkraft. Kritiken har ofta inneburit att vi övergett egen produktion till förmån för import. Att utflyttad produktion inneburit ökad miljöbelastning krockar ironiskt nog med den miljövurm som var grund till kritiken.
Att det blir fel ibland är naturligt. Att västvärlden gång efter annan fattat beslut att hämma den egna produktionen, öka miljöbelastningen och minska vårt oberoende kan dock svårligen vara slumpen. Klart är dock att besluten ofta kommit till efter vad som förefallit vara en omfattande och högljudd opinion. Oavsett om det handlat om kärnkraft eller att rädda bina genom att bromsa europeisk etanolproduktion.
För att bättre kunna mäta opinionen och faktagranska på sociala medierplattformen Twitter har Indiana University i USA utvecklat en sökmotor där användaren själv kan välja vilka ord som ska kartläggas. Tjänsten visar hur antalet tweets innehållande givet ord utvecklats samt om det är datorer eller människor som stått för spridningen.
Sökningar på ord som glyphosate, factory farming, gmo, organic samt #fridaysforfuture visar att i stort sett all skrivande avstannade ungefär samtidigt som hackergruppen Anonymous började ge sig på ryskt internet. Den här opinionen var mer eller mindre tyst fram till att Ryssland började skydda sitt internet mot utländska attacker. Det ser likadant ut med tweets om Trumps förträfflighet och mot vaccin.
Det är absolut rimligt att människor skriver om andra saker när det blir krig, men ett i stort sett avstannat skrivande är inte naturligt. I synnerhet inte då det korrelerar väl med tiden för problemen med ryskt internet.
En rimlig slutsats är att ryska trollfarmer underblåst det som splittrat och hämmat västlig civilisation, och piskat upp och gett förespeglingar om att det funnits en större opinion med mer radikala krav än vad som egentligen varit fallet. För att tillfredsställa den opinion de trodde fanns har makthavarna hastat fram en grön omställning utan alternativ på plats. Något vars konsekvenser vi nu ser med stigande priser på mat, energi och drivmedel.
Genom att få väst att ogilla sin kärnkraft och sitt jordbruk har Ryssland kunnat bättra på sina förutsättningar att invadera Ukraina, och på så vis komma över mer kärnkraft och jordbruk. Om det för Ryssland funnits ett värde i att vi hämmat vår produktion finns det för oss ett ännu större värde i att behålla och utveckla den. När vi nu vet vad trollen vill ska vi givetvis agera i motsatt riktning.–