Det ligger i farans riktning att den här texten kan bli något av ett raseriutbrott. Jag ska försöka lägga band på mig, men tillåt mig ändå en liten eruption så här i början.
Vad är det för ett samhälle som inte har plats för en liten tillfällig liten uteservering på bara backen och en tillfällig glasskiosk på en tre kilometer lång strand?
Djupt andetag. Jag har läst länsstyrelsens beslut som Sudersannas. Jag har också läst den prejudicerande domen i mark- och miljööverdomstolen som länsstyrelsen hänvisar till. Och det beslut länsstyrelsen fattade förra gången, när Sudersannas fick sitt undantag.
Jag kan förstå hur de nu resonerar. Men jag förstår inte hur de tänker.
Länsstyrelsen tyckte sig, förra gången det begav sig, finna skäl att bevilja undantaget från strandskyddet eftersom det redan finns ett permanent undantag (under del av året) från strandskyddet på platsen. Och om den befintliga verksamheten i dessa båda bodar behöver utvidgas så kunde det, enligt dåtidens länsstyrelse, finnas skäl för undantag:
"Länsstyrelsen bedömer att med ledning av det sökanden anger att utvidgningen rimligtvis inte kan ske utanför strandskyddat område. Särskilt skäl bedöms därmed finnas för den ansökta verksamheten."
Rättsfallet som länsstyrelsen nu åberopar för att neka undantag har likheter med Sudersannas. Även där finns en befintlig verksamhet med permanent undantag från strandskyddet. En skillnad är att utvidgningen utanför det permanenta undantaget är en permanent träaltan. En annan skillnad är att denna anlagts utan erforderligt undantag, vilket jag gissar kan bidra till en avog inställning från mark- och miljööverdomstolen. Hur som helst finner den att:
"Mark- och miljööverdomstolen instämmer i mark- och miljödomstolens bedömning att den utökning av träaltanen som utförts hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Åtgärden är därmed förbjuden och dispenspliktig."
Men glöm inte att det förra beslutet var ytterst omtvistat internt inom länsstyrelsen redan förra gången, när undantaget medgavs. Glöm inte att handläggare redan då uttryckte att de såg fram emot att få genomföra en ny prövning, efter att det undantag som gavs för tre år sedan löpt ut. Och nu är vi där. Så nu finner länsstyrelsen att:
"Åtgärderna har en privatiserande och avhållande verkan med tanke på det utrymme som fysiskt tas i anspråk. Även om det är tillåtet för allmänheten att vistas inom det avgränsade verksamhetsområdet ger åtgärderna för allmänheten ett intryck av att området är ämnat för betalande gäster. Åtgärderna är därmed förbjudna och dispenspliktiga."
Det är en bedömningsfråga om ett undantag strider mot strandskyddets syfte.
Länsstyrelsen menar i sitt beslut också att:
"Den aktuella verksamheten behöver heller inte för sin funktion ligga inom strandskyddat område."
Jag skulle kunna raljera om strandserveringar som inte anses behöva ligga vid stranden.
Men jag nöjer mig med att konstatera att Pelle och Birgitta Svedjer, efter länsstyrelsens beslut och inför en osäker och utdragen process efter ett eventuellt överklagande, väljer att lägga ner Sudersannas. Verksamheten som inte ansågs behöva drivas på just den aktuella platsen kommer nu inte att bedrivas alls.
Om det är på det här sättet som strandskyddet ska upprätthållas så befarar jag att det är kommer att innebära att tillämpningen i själva verket på sikt underminerar strandskyddet. Extremism föder en motreaktion.