Justitieminister Morgan Johanssons misslyckande är uppenbart. Nästa justitieminister kommer ha ett ovanligt krävande arbete framför sig – och bör därför ha gedigen kunskap om lagen och rättssystemet med sig från början.
Det borde anses rätt självfallet att vissa poster ofta kräver viss expertis. De flesta vill nog inte få håret klippt av en ekonom, och vill inte heller att Riksbanken leds av en frisör. Men i politiken har denna självklarhet alltjämt kommit att åsidosättas när det varit gynnsamt för det styrande partiet. Och det blir inte alltid så bra.
Morgan Johansson (S) har varit ett sådant exempel, men långt ifrån det enda. Beatrice Ask (M) utgör ett annat. Den kriminella utvecklingen som exploderade under Johanssons tid som justitieminister hade redan börjat under justitieminister Asks ledning 2006-2014 (DN 17/11-12). Men, förutom att antalet poliser ökade, kommer de flesta nog inte ihåg Ask för någon särskild politisk framgång gällande bekämpning av gängen. Snarare låg fokus på signalfrågor som att bekämpa porr och gredelina kuvert till sexualbrottslingar.
Johansson å andra sidan kan inte anklagas för att ha snöat in sig i moralism. Men hans faktiska misslyckande är desto större. Under hans regi blev kriminalpolitiken valets viktigaste fråga, vilket talar för djupet av den oro som ovanligt många människor numera känner över landets utveckling.
Det är däremot ett tecken på tillfrisknande att Socialdemokraterna nu – äntligen – petar honom från posten som socialdemokratins företrädare på området. I hans ställe finner vi nu Ardalan Shekarabi, som i grunden är jurist. Detta kommer sannolikt att stärka Socialdemokraterna, och gör dem förhoppningsvis till en mer tillförlitlig partner när nästa regering snart påbörjar arbetet med att omstöpa svensk rättspolitik. Det vore i så fall väldigt bra, eftersom denna fråga är av sådan vikt att breda överenskommelser vore önskvärt.
Men den stora frågan är vem som blir nästa justitieminister. Moderaterna, som länge hade en stolthet i att vara professionernas parti, bör ta detta arv i beaktande och tillsätta en jurist på posten. Den uppenbara kandidaten är partisekreterare Gunnar Strömmer (M). Med sin gedigna erfarenhet som yrkesverksam jurist och som chef för Centrum för rättvisa är han ovanligt väl förberedd för det enorma projekt som det kommer innebära att faktiskt göra något åt den våldsspiral som Sverige nu befinner sig i. En annan uppenbar kandidat är Johan Pehrson (L), som även han är jurist. Det hade möjligen varit ett strategiskt val att ge Liberalerna en sådan tung post, eftersom det troligtvis skulle göra dem mer investerade i regeringen.
Alldeles oavsett vem som utses så bör Ulf Kristersson titta till kandidaternas erfarenhet. I detta läge har vi helt enkelt inte råd att chansa på ett osäkert kort. Nästa justitieminister måste ha en gedigen kunskap och förståelse för hur rättssystemet hänger ihop.