Även om insikten om krigets fasor har kommit väldigt mycket närmare sedan den 24 februari. Insikten om att ett demokratiskt, fritt land kan anfallas av ett grannland som till och med kallar sig ett broderland, har varit som ett hårt slag i magen.
Ukraina har ett samarbete med Nato sedan 1991. Precis som Sverige är banden till försvarsalliansen starka. Men varken Ukraina eller Sverige är medlem.
Det omöjliga hände när Putin anföll Ukraina. Det ingen trodde var möjligt är sedan en dryg månad en vidrig verklighet.
Omvärlden har slutit sig samman i fördömanden och för att skicka hjälp och skydda flyktingar men i själva kriget står Ukraina ensamt.
Vem skulle komma till vår hjälp om Sverige blev attackerat? Inom EU finns en paragraf om att medlemsländerna ska bistå om ett medlemsland blir attackerat. Men det finns inget gemensamt EU-försvar och många av medlemsländerna är med i Nato.
Den gamla världsordningen gäller inte längre. Putin har flyttat om spelpjäserna och väntar nu på hur väst ska svara. Han trodde att han slog till mot ett splittrat Europa och att Ukraina skulle lägga ner sina vapen snabbt. Han mötte något helt annat.
När Putin är borta kommer det att finnas möjlighet till en ny värld och ett nytt läge där Ryssland är öppet och demokratiskt. Men där är vi inte. Ett lands försvar kan inte byggas på drömmar om fred, det måste byggas på våra krassa verklighet.
Om valet stod mellan att gå med i Nato eller skapa en fredlig värld hade valet inte ens varit på agendan. I nuläget är Nato en säkrare väg till fred än något annat. Ändå är det en svår tanke att ta in för oss som aldrig behövt tänka på ett försvar mer än hur mycket det bullrar när de övar.
Det var bara en tidsfråga men häromdagen öppnade statsminister Magdalena Andersson (S) för möjligheten till ett svenskt medlemskap i Nato. I SVT:s "30 minuter" hade retoriken ändrats från att det vore väldigt dumt att ändra linje nu, mitt i kriget, till att konstatera att ingen dörr är stängd och att statsministern inte alls uteslöt att de överläggningar som nu pågår landar i att Sverige ska ansöka om medlemskap.
Sveriges folkomröstning om EU föregicks av massiva folkbildningsinsatser och sådana vore verkligen värdefulla i frågan om Nato. För så många oklarheter och motstridiga uppgifter som florerar kring vad det innebär att vara med i Nato har sällan setts maken till.
Kommer Nato att placera kärnvapen på Gotland? Frågan verkar i högsta grad relevant när man lyssnar på Nato-motståndarna. Nu är ju Nato ingen armé och Nato har inga vapen. Varför skulle ett Nato-land vilja placera vapen i Sverige och på Gotland?
Å andra sidan hävdas från förespråkarna att artikel fem – där alla alliansens medlemmar förbinder sig att agera i händelse av väpnat angrepp mot någon av medlemmarna i Europa eller Nordamerika – inte alls betyder att vi till exempel skulle behöva kriga för Erdogan om Turkiet blir angripet.
Den som söker efter lättillgänglig och opartisk information hittar inte mycket.