Visst finns det starkt kommersialiserade stadskärnor och delar av städer där enorma annonstavlor till och med kan bidra till den urbana miljön, vill jag hävda. Men jag vill också med eftertryck påstå att Visby inte är en sådan stad och i synnerhet innerstaden och området kring hamnen är ingen sådan stadsdel. Att släppa loss marknadsföringens mest ytkrävande metoder, de för gatumiljön allra mest påträngande visuella metoderna, och låta dem ta över världsarvet vore förfärligt. Det skulle bli ett sämre Visby både för bofasta och för besökare.
Så jag har inga problem överhuvudtaget med att miljö- och byggnadsnämnden beslutat att förhindra fastighetsägaren till Hamnplan 5-huset att fortsätta belamra fasaden med tre reklamskyltar, en stor och två mindre. Åtminstone utan ett bygglov som bolaget förhoppningsvis aldrig beviljas.
Visst är det en inskränkning i fastighetsägarens möjligheter att bruka fastigheten. Men det är en frihet som – om den gavs fritt spelrum och utnyttjades av fler – skulle devalvera stadens värde för alla andra. Jag ryser vid blotta tanken på om fasad efter fasad i Visby skulle täckas budskap om bilarna, hamburgarna, underkläderna eller läskedrycken som någon vill att vi ska köpa.
Det finns för all del tillfällen då jag finner myndigheternas maktutövning något överbeskyddande då det gäller stadsmiljön. Ett sådant exempel är den byråkrati som kan omgärda basalt fastighetsunderhåll i innerstaden. Samtidigt finns det fastigheter som år efter år tillåts fortsätta förfalla och förfula stadsbilden, vilket jag tycker borde betraktas som ett större problem. Ett annat exempel är när länsstyrelsen inkluderar knappt hundra år gamla garagebyggnader och en ännu yngre kiosk i det som måste bevaras I Hansestadens välbevarade stadsmiljö. Även om den dåvarande regeringen var av samma uppfattning som länsstyrelsen, när den avgjorde frågan.
Detta är typer av överbeskyddning som jag befarar motverkar sina egna syften om den goda staden.
Men när Regionen förhindrar att stadens fasader blir reklampelare – eller för den delen när Regionen värnar den lokala ljudmiljön i det offentliga och privata rummet – så värnar den genuina kollektiva intressen som är staden till gagn.