Barn ska inte kunna titta i mobilen efter klockan 23 på vardagar. Är man under 15 år ska man inte kunna starta konton på sociala medier utan målsmans medgivande. Sociala medier ska också klassas som skadligt för barn. Åtminstone enligt Liberalerna, som av allt att döma har hittat sin käpphäst inför EU-valet.
Att lagstifta beteenden på detaljnivå är en dålig idé och särskilt så på EU-nivå. Förslagen är stelbenta och med största sannolikhet dömda att misslyckas, även om de skulle komma på plats. Det vet alla som gått i högstadiet och gymnasiet efter smarttelefonens intåg. Plötsligt visste varenda lintott vad det innebar att “jailbreaka” en Iphone och hur man skulle ta sig till väga.
Med dagens VPN-tjänster och dylika lösningar verkar det tämligen lätt för en målmedveten tonåring att ignorera EU:s lagstiftning. Särskilt då utvecklingen sker så snabbt. Det är måhända inte en bra idé att uppmuntra till sådant beteende.
Att Liberalerna lyfter frågan om barnens skärmanvändande är med detta sagt välkommet, för det är ett allvarligt problem. Sociala medier “går ut över sömn och skolarbete, passiviserar och äter upp förmåga till kreativitet och fantasi som är så viktigt för unga människor att behålla och utveckla i unga år”, säger Johan Pehrson. Det är befogad kritik. Ungdomar har generellt svårt att reglera sin egen skärmtid, och i jakten på internets ständiga dopaminkickar är risken uppenbar att det leder till mindre tid för läsning, idrott, musik och socialt umgänge. Unga lever generellt sina liv mycket mer online idag. Ett problem som bara blivit värre i kölvattnet av pandemin.
Men lösningen kan inte vara att framgångslöst försöka detaljreglera ungas beteendemönster från Bryssel. Det skulle dessutom riskera att stänga en nödventil för utsatta barn. Vi vet redan att barn med psykisk ohälsa tenderar att söka hjälp och tröst på internet. Det kan exempelvis handla om att chatta med Bris. För barn som befinner sig i en hederskontext vore en reglering av detta slag att stänga det som kanske är ens sista ventil till livet.
Regeringen har tidigare gett uttryck för en avsikt att dra tillbaka överdigitaliseringen av skolan. Det är ett utmärkt förslag, som redan där hade gjort stor skillnad i att begränsa barns användande av skärmar. Att förbjuda telefoner i skolan likaså, vilket är en av de punkter som regeringen kommit överens om genom Tidöavtalet. Att arbeta vidare på nationell nivå, med mer begränsade verktyg såsom att föra tillbaka böcker och handskrivna läxor i skolan, vore ett mycket mer praktiskt första steg. Det har dessutom den principiella fördelen att svenska föräldrar slipper att indirekt förklaras omyndiga att själva uppfostra sina barn.