Ledare: Nidbild eller verklig bild av C - avgör själv

I GT 2/5, Gotlänningen-sidan, har Gabriella Hammarskjöld (C) skrivit om min ledare i GF 27/4 om en sammanslagning C+L. Likt C-riksdagsmannen Lars Thomsson tar inte Hammarskjöld upp ämnet om C bör gå ihop med L.
De vill inte ta upp det som skulle tala för eller emot. Eller vad de tycker om en partifusion. Det är för övrigt från Centerstudenter frågan kommer.
Inte bara jag har skrivit ledare om C+L, utan även Expressen. Dess skribent (Linda Jerneck) var emot en sammanslagning. Jag är för. Bland annat för att jag finner C vara mer höger- och marknadsliberalt nu och passar bra ihop med likaledes mer högerliberala L. 
L har ju rört sig åt höger och blivit mindre vänster- och socialliberalt jämfört med på Bengt Westerbergs partiledartid.
Hammarskjöld tycker jag målar en ful nidbild av hennes parti och citerar Fröding. Även om Hammarskjöld tycker min ledare är strunt ser jag det som min uppgift att beskriva vad för sorts parti C är numera. 
Och det är ett som är för driftiga företagare och starka individer i samhället som vill maximera egen framgång. Sådana finns främst i större städer. 
Hammarskjöld tar, likt Thomsson, upp valresultat och att C i valet ökade i hela landet. Det intressanta är dock att C ökade mest i stora städer där partiet förr var svagt. I Stockholm har C nu ett stöd över rikssnittet (se min ledare 4/5).
C vinner nya väljargrupper, vilket kan vara roligt för C. Men det är främst väljare som röstade på Fredrik Reinfeldts Nya Moderaterna. De gillar det mer marknadsliberala, individualisminriktade C. 
Att vara för en bra klimat- och miljöpolitik, emot främlingsfientlighet och för en levande landsbygd finns det även andra partier än C som är. Det är inte det som vinner storstadsväljare till C utan högerpolitiken som fokuserar på individens frihet och fri marknad. 
I min ledare 27/4 försökte jag karaktärisera C (och L) tillspetsat, läsvänligt, medryckande, med vassa formuleringar. Thomsson och Hammarskjöld har hakat upp sig på det.
Ofta brukar jag ha en mer "balanserad", enligt Hammarskjöld, framtoning i mina ledartexter. I ledaren om C+L fick det bli mer okonventionellt med bland annat beskrivning av partikulturer i C och L. Även om det var förenklat om C tycker jag inte det var "nästan förlöjligande", som Hammarskjöld anser.
Stureplanscentern var en målande beskrivning snarare än att det syftade på en exakt del av C nu. 
Hammarskjöld tycker att jag ska skriva om S. Nej! Ledarskribenter ska skriva om alla partier. Det parti landets många borgerliga ledarskrivare ofta skriver om är S, inte något närstående borgerligt parti.