Det finns inte så många gotländska yrkesfiskare kvar. Och de som finns oroar sig över sin egen existens, rapporterar P4 Gotland, bland annat på grund av ett förslag i regeringens havsmiljöproposition. Enligt detta förslag ska det inte få bedrivas trålfiske närmare kusten än 12 sjömil, vilket är ett problem för mindre båtar som bedriver ett småskaligt fiske i akt och mening att fånga fisk som ska ätas av människor.
Jag förstår yrkesfiskarnas frustration, när de ser sina möjligheter hotade att fortsätta fiska i ett redan trängt läge. Speciellt som det inte är det småskaliga fisket som orsakat problemen med strömmingsbeståndet i Östersjön. Problemet är större fiskefartyg som seglar in och bedriver ett storskaligt fiske efter strömming och skarpsill, som sedan blir foder bland annat för norska laxodlingar. Det är naturligtvis vansinne att överfiska vild fisk för att göda odlad fisk. Speciellt uppenbart blir det om man, som jag, föredrar strömming och sill framför odlad lax. Att göra silver av guld är ingen vidare alkemi.
När EU:s fiskeministrar förhandlade om nya fiskekvoter i höstas, så följde inte uppgörelsen EU-kommissionens rekommendationer. Fångstkvoterna minskade, men inte tillräckligt mycket och inte på ett sätt som fick stopp på rovfisket efter råvara till foder.
Med beslut som fattas gemensamt på europeisk nivå så borde man kunna förvalta havsområdena och undvika "allmänningens tragedi". När det är huggsexa om en begränsad men "fri" resurs så kan det leda till utfiskning. Varför ska man hålla igen om alla andra drar upp så mycket fisk de bara kan? Men med Östersjön (och inte bara den) misslyckas man trots att instrumenten finns för att se till att det fiskas uthålligt och med ansvar. Särintressen och konkurrerande nationella intressen genomdriver ett fiske som skadar Östersjön. Det är bedrövligt.
Länsfiskekonsulent Andreas Pettersson, som intervjuas av P4 Gotland, ger de gotländska yrkesfiskarna en smula hopp. Det kan komma att finnas en möjlighet till undantag från den nya begränsningen för trålfiske, just för det småskaliga fiske som fångar fisk som ska bli föda och inte foder. Men än så länge är detta alltså snarare förhoppning än fakta. Och även om sådana undantag, åtminstone kortsiktigt, kan hjälpa Gotlands återstående yrkesfiskare, så är det ingen hjälp vare sig för strömmingen eller skarpsillen. Och inte heller för exempelvis öring eller torsk, som behöver någonting att äta.