När man är krasslig kan det vara klokt att vara snäll mot sig själv och ge upp sånt man brukar betrakta som måsten. Tillfälligt kan man avstå från att vara flitig och effektiv, för man har ju en god ursäkt för att släppa efter och vila sig. Kanske till och med lyxa till det lite för att muntra upp sig. Tids nog kan man axla plikterna och hålla ramarna igen.
Men det privata exemplet kan här inte översättas till offentlig miljö. När en pandemi slår till kan det vara frestande att ge upp sparsamheten och gnetandet och fokusera på de akuta pandemiåtgärderna. Men själva pandemin innebär ju kärvare ekonomi framöver. Det blir än viktigare att inte släppa efter och låta budgeten bli ett rundningsmärke som förlorat sin betydelse.
Därför är det mycket oroväckande när Region Gotlands nämnder går mot ett underskott på 200 miljoner kronor, som GA skrev om i går, och när mer än hälften av detta underskott har andra förklaringar än kostnader och uteblivna intäkter i pandemins spår. Tillfälliga pandemirelaterade underskott går möjligen att motivera. Men pandemin får inte bli en ursäkt för att inte ta itu med underskott som har strukturella orsaker och är oberoende av coronavirusets härjningar.
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) presenterade i måndags en ekonomirapport där man i ett positivt scenario räknar med att landets Regioner kommer att gå sex miljarder back i år, men kommunerna kommer enligt samma positiva scenario att gå tretton miljarder plus. Dessutom överväger oppositionen till vänster och höger om regeringspartierna att göra gemensam sak ännu en gång, för att ge mer statligt stöd till kommunerna.
Men Region Gotlands nämnder kan inte släppa sitt eget ansvar och hoppas på att Regionen räddas av att det ska falla manna från himlen. I ett besvärligt läge gäller det att hushålla benhårt med Regionens resurser. Vi kan hoppas på att pandemin försvinner, men vi kommer inte ifrån att lågkonjunkturen av allt att döma ändå blir kvar. Region Gotland hade inte sådana marginaler innan krisen, att man nu har råd att visa lättsinne eller ens senfärdighet.
Hade den rödgrönrosa oppositionen fått bestämma, skulle Regionens marginaler ha varit ännu mindre när coronakrisen slog till. Kanske lär de sig något denna gång, om varför en verksamhet som Regionens behöver buffertar för att vara hållbar. Men jag är inte överdrivet optimistisk om att de någonsin kommer att prioritera hållbara finanser.