I första instans, där SMA fick tillstånd, valde Mark- och miljödomstolen, MMD att lägga frågan om vägtransporterna på Länsstyrelsen att efter hand bedöma om de åtgärder som genomfördes också var tillräckliga.
När frågan nu bedömts av Mark- och miljööverdomstolen, MMÖD, ser de att lagen inte ger utrymme för den tidigare domstolens tolkning. Frågan om transporterna har så stor betydelse i en eventuell utökning av täkttillståndet att den måste ha en lösning i de underlag som domstolens beslut vilar på. Och då någon sådan lösning inte finns avslog domstolen SMA:s ansökan.
Jag tycker domstolen tagit ett bra beslut. Transporterna har en så stor påverkan på omgivningen, och skulle med dagens vägar inte vara tillräckligt säkra, att en lösning måste finnas innan en storskalig brytning är möjlig.
Om SMA ska kunna få tillstånd till en utökad brytning måste de först hitta en bra och möjlig transportlösning och därefter dra igång en ny ansökningsprocess. Men inte ens en lösning på transportfrågan är en garanti för ett nytt tillstånd.
Jag förstår varför Mark- och miljööverdomstolen inte tar ställning till övriga delar av den överklagade domen. Det skulle vara att slösa med domstolens resurser då man redan sett att tillstånd inte kan medges. Men jag tror att det skulle vara bra för helheten om MMÖD ändå hade prövat alla delar som överklagats. Om domstolen ändå bedömer att inverkan på natur och/eller vatten är för stor så är en ny ansökan rätt onödig. Nu finns det risk för fler tillståndsprocesser som tar stora resurser från såväl bolaget som från de som är emot brytningen och dessutom från domstolarna i och med nya processer.
Vad innebär då domen för den gotländska stenindustrin? Min tolkning är att stenindustrins tid nu är räknad och då i närtid. Dödsstöten kom i och med Ojnaredomen där en vår filt lades över de delar av ön där det redan fanns både en utbyggd infrastruktur, som en acceptans för stenindustrin. Det finns fler områden på Gotland där det finns tillgång till kalksten av god kvalitet, men då står vi inför liknande transportproblem som SMA råkat ut för. Jag ser därmed risken/chansen till helt nya täkter för stordrift som närmast omöjlig.
På norra delen av ön Nordkalk har ännu lyckats få utökade tillstånd, men deras möjlighet att utöka sina stenbrott minskar för varje nytt tillstånd. Det senaste tillståndet minskades dessutom av domstolen, vilket jag ser som ett tecken på att området man kan nyttja är på upphällningen.
Nu blir det intressant att se hur SMA kommer tackla domen. Jag tror bolaget kommer överklaga till Högsta Domstolen, men jag med mina lekmannaögon ser inte någon möjlighet ens till prövningstillstånd. Då återstår SMA:s tankar kring stenbrotten i Klinte. Ger man upp tanken på storskalig brytning eller dra man igång en ny ansökningsprocess? Det lär framtiden få utvisa, det vi vet i dag är att det var avsaknaden av transportlösning som stoppade SMA:s möjligheter till storskalig stenbrytning i Klinte.