Av naturliga skäl är det stort fokus på all SD-politik som nu styr vårt land. Borgerliga reformer lyser än så länge med sin frånvaro och regeringen får mest ägna tid åt att svara på frågor om svikna löften.
En situation man till 100 procent själv försatt sig i.
När de svarar alls vill säga. Ebba Busch och Johan Pehrson har framträtt i sina nya roller medan statsminister Ulf Kristersson håller sig i bakgrunden.
Lite märkligt då han så gärna ville ta över på posten och utlovade stordåd bara han fick nyckeln till Rosenbad och Sagerska huset.
Nu står Ebba Busch i teve med ledsen blick och tycker journalisterna är så dumma, så dumma. De borde visa ödmjukhet inför politiska ledare som lyssnar på experter och myndigheter som förklarar att deras vallöften inte går att genomföra utan att stjälpa mer än hjälpa.
Samma experter och samma myndigheter sa i och för sig precis samma saker före valet men nu är det alla andra som inte begriper (igen) att det M och KD säger nu är bättre än det de sa före valet.
När M, KD och SD presenterade sina enkla och tvärsäkra lösningar för att få folkets röster fanns inte plats för så mycket ödmjukhet. Då var det Magdalena Andersson som var problemet, som skapat "Magda-priser".
Då lovade Elisabeth Svantesson (M) att bara hon fick tillträda som finansminister skulle hon genomföra de elstöd som dåvarande regering inte pallade att fixa. Nu ska vi plötsligt ha förståelse för att det "är komplicerat" och ha tålamod, det kommer något, så småningom, kanske.
Den ödmjukhet KD/SD/M/L säger sig ha nu stod inte att finna i löftena inför valet. Allt som är känt nu var känt även då.
Väljarna har så klart all anledning att vara besvikna när de tvärsäkra vallöftena spricker ett efter ett. När medierna letar interna opponenter i de politiska partier hittar de sällan personer på höga poster. Men i SVT:s Agenda framträdde Carl-Johan Sonesson, regionstyrelsens ordförande i Region Skåne, påtagligt och öppet besviken.
Han frågade sig hur han och andra moderater skulle kunna se sina väljare i ögonen när inget av det man lovat genomförs trots att det enda som förändrats sedan man lovade är att man fått makten och nu leder regeringen.
Det hade varit en annan sak om löftena avgivits med lite mindre tvärsäkerhet. Om det funnits några om och något men. Men det framstod med all önskvärd tydlighet att det enda hindret för löftenas genomförande var Socialdemokraterna och Magdalena Andersson.
När hon väl var utbytt skulle elstödet komma och drivmedelspriserna rasa.
Nu har man plötsligt samma förklaringar som denna så förhatliga Magdalena Andersson hade. Då får man svälja förtreten och svara på rimliga frågor och rimlig kritik.