Karon var färjkarlen som i grekisk mytologi skeppade de dödas själar över floden Styx och till dödsriket Hades. För detta tog han betalt. Det kostade ett mynt, en obol, som var det mynt som hade lägst värde i antikens Grekland. Motsvarigheten till en krona, alltså.
Att åka med Destination Gotland är betydligt dyrare. Men resmålet är förstås också mycket trevligare, oavsett i vilken riktning man åker.
Destination Gotland har nu tillkännagett de nya biljettpriserna, vilket Helagotland berättat om. Det blir – försök lägga band på din chock – dyrare för resenärerna.
Man om jag ska vara ärlig, och det ska man väl sträva efter, så är höjningarna mindre än jag trodde, med tanke på hur bränslepriserna har utvecklat sig. Inte minst priset på naturgas. Cirka fem procent på personbiljetterna och kring tio procent på fordonspriserna ter sig i det perspektivet som oväntat återhållsamt.
Men det är naturligtvis inte bra. Och om de höjda bränslepriserna visar sig vara ett beständigt fenomen snarare än en tillfällig topp, så väntar naturligtvis nya höjningar. Hur höga priser tål Gotland?
Det finns naturligtvis inget rakt och enkelt svar på den frågan. Men man kan ju konstatera att redan dagens priser begränsar Gotlands utveckling och att varje höjning – för resenärer fordon och frakt – ytterligare försvårar ett redan hämmande tillstånd.
Speciellt avundsjuk blir man om man jämför med Bornholmstrafiken. Där är överfartstiden visserligen kortare, åtminstpne till och från Ystad. Men färjerna är snabba, biljettpriserna oerhört mycket lägre och subventionerna från den danska staten är inte lika omfattande som svenska statens subventioner till Gotlandstrafiken. Dessa skillnader borde studeras och analyseras i detalj.
Oavsett hur biljettpriserna utvecklas har gotlänningarna, och andra resenärer, inte annat val än att anpassa sig efter dem. Hela den enorma subventionen kanaliseras till en monopolist och för resenärerna finns inga andra alternativ. Förutom flyget, vilket är problematiskt om man behöver ha bilen med sig.
Egentligen skulle jag vilja ha en trafik med pluralism där olika aktörer bedriver trafik mellan Gotland och fastlandet och kan erbjuda olika alternativ. Dessa skulle då, enligt någon ändamålsenlig princip, dela på subventionerna efter hur mycket transportarbete de faktiskt lyckas attrahera. Tyvärr är detta ett önskemål som jag tycks tämligen ensam om att hysa. Dagens förhållanden tycks alltför djupt inpräntade. Speciellt hos Trafikverket, där försöket att tänka nytt slutande med en deprimerande rekommendation om statliga färjor.