Nu har vaccineringen kommit så långt att risken för svår sjukdom hos de vaccinerade är mycket liten. Då väljer regeringen också att ta bort de flesta restriktionerna. Jag förväntar mig att ledande politiker tackar sjukvården för de insatser de gjort för att genomföra den enormt lyckade massvaccineringen. För att citera en stor ledare från en annan kris: ”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket.”
Men vi som kunnat och valt att vaccinera oss ska också ha en klapp på axeln. Oavsett hur bra organiserade vaccininsatserna har varit skulle de vara värdelösa utan oss som valt och kunnat vaccinera oss. Jag vet att det finns de som av medicinska skäl tvingats avstå och de måste vi nu ta hand om. Vi måste visa dem hänsyn genom att fortsätta hålla avstånd och undvika trängsel på offentliga platser där även ovaccinerade behöver vistas. Och att vi fortsätter att stanna hemma när vi är sjuka. För smittan finns kvar i samhället.
Det är också på grund av den fortsatt höga smittspridningen som det kommer ligga kvar särskilda rekommendationer för ovaccinerade.
Som vanligt under pandemin möts förändringar av restriktionerna med blandade känslor, något som visar hur svår regeringens balansgång varit. Sjukvården som fått dra det tyngsta lasset både fysiskt och mentalt ser med oro på de lättade restriktionerna. Vårdbelastningen på grund av covid-19 har minskat betydligt, men sjukskrivningarna inom den egna personalen, som följer den höga smittspridningen, är fortsatt ett problem. Efter två års ständigt krig mot viruset med en enorm arbetsbelastning är personalen sliten. Både fysiskt, på grund av den överbelastning som corona medfört, som psykiskt, efter de tuffa årens upplevelser.
Sjukvården skulle behöva en avlastningsperiod för att återhämta sig men den lär dröja, om den ens kommer. Nu kämpar man mot den underbemanning som smittspridningen för med sig i form av sjukskrivningar och sen ska vårdskulden betas av. Det går inte att understryka hur viktigt det kommer att bli att genomföra stora satsningar på sjukvården. Det måste bli fler vårdplatser och fler anställda. Helst nu vilket är en omöjlighet då utbildning av nya sjukvårdsanställda tar tid.
Lycka på gränsen till eufori kan man istället beskriva känslan hos besöksnäring, kultur och idrott. Nu hävs både begränsning för publik och krav på coronapass. Nu kan vi åter fylla läktarna på våra arenor och teatrar och ge järnet för att stötta både idrottslag och kulturutövare. Nu kan vi åter fylla krogar och polisens helgnatts-scheman.
Torsdagens besked att restriktionerna återigen tas bort väcker som ni förstår blandade känslor.