Dieselpriset ökade i början av veckan till nya rekordhöjder. Rekorden duggar numera tätt vilket frestar på ekonomin för de som är beroende av bil i sin vardag. Här på Gotland har vi förhållandevis korta avstånd, men de som måste använda bilen drabbas ändå rätt hårt ekonomiskt då priserna ökat så pass mycket som de gjort.
Sen årsskiftet har dieselpriset ökat med över 5 kronor litern. Det innebär en kostnadsökning på omkring 500 kronor i månaden om man har fem mil enkel resa och bilen drar ungefär halvlitern milen. Om man dessutom haft möjlighet att jobba hemifrån under stora delar av pandemin blir det nästan en chock för ekonomin då bilen plötsligt slukar närmare 2 000 kronor i månaden bara i diesel.
De höga bränslepriset riskerar att bli en allvarlig fråga där stad och landsbygd återigen ställs mot varandra. Olika bensinuppror har under ett flertal år fått uppmärksamhet i samband med ökade bränslepriser. Ju mer priserna ökar desto fler sluter upp bakom upproren.
Ofta beskylls regeringen för de höga priserna, trots att det är priset på råolja och dollars värde i förhållande till kronan som har störst inverkan. Visserligen spelar våra höga bränsleskatter en viss roll och tillsammans med kravet att blanda i mer biodrivmedel, reduktionsplikten, ger det internationellt sett höga bränslepriser. Men jag anser att både skatter och reduktionsplikt är av största vikt.
Problemet är att det inte är så enkelt att hitta en gångbar lösning på de problem som nu drabbar boende på landsbygden. Vi behöver gå från bensin och diesel till mer miljövänliga alternativ. Vi behöver byta ut bilar med dagens förbränningsmotorer till något bättre för att minska vår miljöpåverkan. I den resan är både skatter och reduktionsplikt viktiga redskap.
Om staten skulle gå in och aktivt ta till åtgärder för att sänka bränslepriserna riskerar vi att minska viljan att byta till någon mer miljövänlig bil. Samtidigt blir dagens extremt höga bränslepris något som slår hårt mot de som måste använda bil, vilket till stor del är boende på landsbygden.
Jag har inte uppfattat att regeringen har haft någon plan för detta problem, som nu blivit än värre. Visserligen har regeringen valt att pausa BNP-indexeringen, som ökar skatten med omkring två procent per år, för 2021 och 2022. Men den höjning som sker per automatik med inflationen enligt konsumentprisindex, ligger däremot kvar, precis som ytterligare reduktionsplikt.
I tisdags gav energiminister Anders Ygeman (S) besked till Dagens Nyheter att regeringen ”inte är främmande för att göra mer för att kompensera lands- och glesbygden”. Han menar att det finns andra sätt än att stoppa indexeringen för att kompensera lands- och glesbygden för högre kostnader såsom den särskilda skattesänkningen för över 80 glesbygdskommuner som regeringen genomfört.
Ygeman säger också till DN att regeringen ”måste göra ännu mer för att fler ska få möjlighet att ställa om till elbil i hela landet”.
Mer infrastruktur för elbilar i form av fler laddstolpar är en viktig åtgärd, men det kan även behövas fler ekonomiska morötter för att bilberoende på landsbygden ska få möjlighet att byta ut sin bensin- eller dieseldrivna bil till en elbil.
Och tiden börjar rinna ut. Det är nu som bränslepriserna slår rekord och när det vid nyår ska blandas i än mer biodrivmedel lär priserna öka igen.
De höga bränslepriserna riskerar också att bromsa den fantastiska klimatsmarta industriutveckling vi nu ser i norra delarna av landet. Jag tror att de som funderat på att söka de jobb som nu börjar växa fram i exempelvis Skellefteå och Luleå funderar en gång till om de tänkt bosätta sig utanför huvudorten.
Nu hoppas jag att regeringen snabbt hittar bra lösningar på detta allvarliga och svårlösta problem.