Media beskriver en lavinartad ökning av övertiden och fackförbundet Kommunal vill ha till en kriskommission här på Gotland. Så allvarligt är läget för regionens äldreomsorg. Omräknat till heltidstjänster kan jag konstatera att det saknas omkring sju välfärdsarbetare i regionens äldreomsorg för att få ner övertiden till den nivå den låg på 2019. Hur det ser ut i den privata äldreomsorgen förtäljer inte statistiken.
Enligt Kommunals förbundsordförande, Malin Ragnegård, finns det allvarliga problem med ökande övertiden i hela landet, men det är ingen tröst för de som är anställda här på Gotland.
Till P4 Gotland förklarar Roger Nilsson, HR-chef på socialförvaltningen, att orsakerna är bland annat höstens covidsmitta och utbildningar som personalen genomgår.
Och visst, enstaka övertidstoppar i samband med influensatider är nog mer regel än undantag, men vikarier för de som utbildar sig borde man nog har lyckats få ihop under normala förhållanden.
Men det är inte normala förhållanden för äldreomsorgen, eller för den del sjukvården.
Redan innan pandemin slog till 2020 fanns det larmrapporter som beskrev en kraftig underfinansierad och nedmonterad äldreomsorg. Andelen äldre hade stadigt blivit fler och sjukvården klarar av att förlänga livet för många med svåra sjukdomar vilket ökat behoven av äldreomsorg. Samtidigt har resurserna till äldreomsorgen minskat i andel av kommunernas budget. Anställda inom omsorgen har länge vittnat om en högre arbetsbelastning samtidigt som resurserna minskat.
Kommuner i hela landet har privatiserat både hemtjänst och äldreboenden för att spara pengar. Upphandlingar där lägst bud vinner har länge men säkert dränerat verksamheterna på resurser. Något som inte heller blivit bättre av de stora välfärdskoncernernas vinstjakt där ännu mer verksamhetspengar försvinner ur systemet.
När pandemin slog till var det våra äldre som drabbades hårdast och Coronakommissionens dom över politikernas mångåriga hantering av äldreomsorgen var hård. Men kommissionens första utlåtande gav också svar på vad som behövde göras för att värna våra äldre framöver.
Nu står vi här tre år senare med en äldreomsorg som går än mer på knäna. Den S-ledda regeringen gjorde vad de kunde för att ge kommunerna möjlighet att rätta till problemen. Generella såväl som riktade statsbidrag gav bra resurser till kommunerna och äldreomsorgslyftet har ökat kompetensen bland de anställda. Men det tar tid att förstärka en nedgången verksamhet vilket kräver långsiktiga satsningar och tålamod.
Men nu har vi en ny regering som gör andra satsningar och välfärdens behov prioriteras ner. Den nya regeringens största satsning i sin budget för 2023 är sänkningen av bränslepriserna som blev 14 öre vid pump för bensin och 41 öre för diesel. Det blir omkring 700 kronor mindre bensinkostnad om du kör 10 000 mil. Som du förstår hade de pengarna gjort betydligt bättre verkan inom äldreomsorgen där varje krona har betydelse.
Vad som behövs är en ordentlig renovering av de villkor som anställda inom äldreomsorgen har. Främst fler kollegor och bättre scheman men även högre löner. Det behövs också fler utbildningssatsningar där det lönar sig att skaffa en högre kompetens.
Nu vet jag att vi har en politisk ledning av regionen som förstår värdet av de anställda och vill satsa på personalen. Frågan är bara hur mycket resurser som kan tillföras när alla kostnader stiger samtidigt som statsbidragen minskar.
Det är ingen lätt ekvation men jag hoppas ändå att applåderna vi gav omsorgspersonalen under pandemin nu kan växlas in till bättre villkor.