Efter protester, landsbygdsuppror och politisk behandling landade det 2011 i nedläggning av en skola, den i Hogrän.
Skillnaden mot då är att i dag har regionen en antagen servicestrategi.
Därför är det förvånande att Kräklingbo och Öja skolor finns med på listan av nedläggningshotade skolor. Det var ju just för det här som man enats kring en strategi. Ska den ha nån form av legitimitet kan man inte gå emot den vid första tillfälle den ska prövas.
Men nu är det ju inte politiken utan tjänstepersoner och sakkunniga i skolan som sammanställt det som de anser är den optimala skolorganisationen långsiktigt, så vitt man kan avgöra utifrån dagens förutsättningar. Det behöver man ha respekt för och inte avfärda rakt av.
Det kan vara klokt att politiken ber om en förutsättningslös utredning, utan politiska avvägningar. Genom detta blir det tydligt vad som finns och inte finns tack vare politiska prioriteringar.
Men samtidigt är politiken enad kring en miniminivå för offentlig service, där ingår skolor på Östergarnslandet och Storsudret, förvisso med tillägget att de måste uppfylla godtagbar kvalitet. Och det är ju där den krassa verkligheten möter politiska ambitioner.
De lärare som kommenterat förslaget beskriver det som bra och rimligt sett utifrån kvalitet och villkor för de som ska jobba i skolan. Regionens politiker har ju ansvar inte bara ansvar för eleverna utan också anställda i skolan.
Trots att det inte är ett politiskt bearbetat förslag går Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ut hårt och lanserar detta som ett förslag beställt av Centerpartiet. Det är lika litet regionledningens förslag i dag som det var de rödgrönas förslag 2011 att tolv skolor skulle läggas ner då nämnden leddes av en vänsterpartist.
Debatten borde föras på en mer hederlig och saklig nivå. Alla vet att problematiken kommer att kvarstå och en dag kanske den hamnar tillbaka i det egna knät. Igen.
I dagens GT kan ni läsa om skolöversynen ur flera perspektiv. Det ger en ärlig och nyanserad bild av vad det handlar om. Jag kan inte bedöma rimligheten i resultatet och vilka skolor som listas för eventuell nedläggning. Det jag kan är att känna stor empati för alla i de berörda socknarna.
Det finns statistik och erfarenheter som visar att en nedlagd skola inte innebär döden för en bygd. Men för dem som drabbas är det hela vardagen som dras undan, stor oro för först om det blir som förslaget eller inte. Sen tankar och oro kring skolskjuts, vardagslogistik och ens barns trygghet som rycks upp.
Så nu behövs ett sakligt och ansvarsfullt agerande från våra politiker. För det första att stå upp för servicestrategin, för det andra att inte använda denna extremt känsliga och viktiga fråga för gotlänningarna till att plocka politiska poänger.
Det mullrar redan i leden, inte minst bland centerpartister i de berörda områdena. Skolnedläggningar på landsbygderna är en hjärtefråga för Centerpartiet, lite som partiets själ nedkokt i en fråga. Det blir en tuff prövning.