Förhandlingarna mellan fem partier om migrationspolitiken sprack. Men migrationskommitténs arbete fortsatte med de åtta partierna på tisdagen.
En ny lagstiftning måste bli verklighet, trots att det ser avlägset ut. Nu är det en tillfällig lagstiftning från vintern 2015-16 som gäller, med en ganska restriktiv migrationspolitik. Ändå kommer drygt 20 000 asylsökande per år.
Anhöriginvandring och annat gör att totala invandringen per år är större än så. M vill minska antalet asylsökande och invandringen. M ansåg att det bud S lade inte skulle ge färre asylsökanden. Av det skälet, och kanske partitaktiska, lämnade M förhandlingarna mellan fem partier.
M kände sig nog pressade av SD som på måndagen upprepade sin restriktiva migrationspolitik. Om M kompromissat med S om en migration som skulle kunna vara på nästan dagens nivå skulle M riskera att tappa väljare som vill ha liten invandring till SD.
Så både sakskäl och partitaktiska skäl kan ha väglett M i att inte förhandla mer med S och tre partier till om en ny migrationslag. Partierna har även för olika åsikter i sakfrågan. C vill ogärna kompromissa om asylrätten. För att få uppgörelse med M var en kompromiss om asylrätten nödvändig.
M-linjen att ha ett volymmål, eller volymintervall, leder till en begränsning av hur många som kan få söka och erhålla asyl per år. Inte bara C utan även MP som är regeringsparti men inte var med i förhandlingarna är för en asylrätt som inte inskränks.
Om S gått med på volymintervall av det slag M vill ha hade S riskerat att MP skulle lämna regeringen. S kunde därmed inte inskränka asylrätten på det vis som en uppgörelse med M hade krävt.
Sakfrågan om en ny migrationslag fick lida när den inte blev löst av de fem S, M, KD, C och L. Det var synd att inte en ny migrationslag kunde förhandlas fram. Men partierna har för olika principer som gör att de får svårt att enas.
Det är alltid svårt att förhandla och besluta om ämnen som är antingen eller. Asylrätten kan inte både gälla och inskränkas.
Det är lättare att kompromissa om kronor, alltså anslag. Migrationsfrågan har karaktären av att vara en fråga som är antingen eller. Det är extra svårt för S.
Dels har S inte fullt ut bestämt sig för vad dess åsikt är om migrationen. Före valet 2018 intog partiet en restriktivare linje. Men partiet slog inte fast om därmed asylrätten inte skulle gälla. Eller i vilken grad familjeåterförening skulle få ske eller inte.
Andra partier har tydligare politik om migrationen. MP, V och C är för asylrätt, familjeåterförening och en rad annat som kan ge stor invandring. SD vill ha lagar och regler som ger nästan ingen invandring. M ligger åt det hållet med sitt volymmål, som M finner kan ligga på 6 000 vilket vore en fjärdedel mot i dag.
Med migrationsfrågan olöst, ingen ny permanent lag har beslutats, finns konflikten i ämnet kvar. En del partier, de som har tydliga åsikter som SD, M, MP, V och C, kan tycka att det är bra. För S, och i viss mån L, som har otydliga linjer i ämnet är det dåligt att frågan inte löses och kanske finns kvar i valet 2022.
S har ett dilemma. S kan inte besluta om en så generös migrationslag som C, MP och V vill ha. För då kanaliserar S inte det som en majoritet av S-väljarna vill ha, en restriktiv migrationspolitik.
Men en sådan politik kan inte S besluta om. För då riskerar MP att lämna regeringen. Och kanske S då inte kan regera längre beroende på hur MP, C, V och L agerar i riksdagen i regeringsfrågan.