Gotland får inte en ny elkabel utan två. Förutvarande riksdagsledamoten Lars Thomsson (C) lyckas trots det lokalisera lite smolk i glädjebägaren. Även om han är glad över beskedet och överraskad av att det inte bara blev en ny ledning, så oroar han sig över ledningarnas kapacitet och över om en del av investeringskostnaderna kan komma att belasta Geab och gotlänningarnas elräkningar.
Jag är för all del kapabel att hitta lite smolk jag också. Det sägs att världen spinner allt snabbare och ställer allt högre krav på att vi ska hänga med i tempot. Och det äger väl delvis sin riktighet.
Men det finns också sådant som tycks gå mycket långsammare än förr. Under åtta år mellan 1972 och 1980 startades driften vid nio av Sveriges tolv kärnkraftverk. Nu tar det alltså åtta år, om man generöst börjar räkna från i dag, att anlägga elkablar mellan Gotland och fastlandet. Och detta är trots att det spända säkerhetsläget anges som en viktig anledning till att de nya kablarna behövs.
Apropå säkerhetsläget så har det under våren blivit uppenbart att Ryssland kartlagt viktig infrastruktur på havsbotten. De nya kablarna till Gotland blir ännu ett objekt som behöver ett gott skydd, för att de inte ska slås ut av sabotage.
Med beskedet om elkablarna är en pusselbit på plats för Heidelberg Materials (tidigare Cementas) omställning till klimatneutral cementproduktion. Det skapar förutsättningar för en planerad investering som saknar motstycke i ett gotländskt sammanhang. Även om kablarna kommer på plats ett år senare än företaget önskat.