Såklart är skolans uppdrag utbildning. Men det är svårt att sätta punkt där. Det hänger ett kommatecken i luften. Skolan är utbildning, men politiker som har att se till helheter kan inte bortse från att skolan också är regionalpolitik. Vare sig de vill det, eller inte. Skolan blir regionalpolitik varje gång den är hotad. Den har regionalpolitisk betydelse där den står.
I Stenkyrka tvingas sockenutvecklarna just nu se på hur elever bussas i väg från en skola som faktiskt räddades från nedläggning sist det brann i knutarna.
I Visby ska Polhemskolans elever successivt flytta över till Norrbackaskolan från höstterminen 2025. ”Vårdnadshavare och elever som önskar annan placering kan göra ett skolbyte”, har regionen informerat. Här ser Stenkyrkas utvecklare en win-win-situation och kastar in ett alternativ för hugade att reagera på. I en debattartikel föreslår de en annan flyttväg för de barn som måste ge rum åt vuxenutbildningen i Visby. Polhemskolan kan hålla fast vid sin prisade profil, men i klassrum i Stenkyrka, låter inviten.
Återstår att se hur de tankarna landar hos pedagoger, elever och vårdnadshavare.
Utbildningsdirektör Torsten Flemming har svarat Gotlänningens ledarsida att regionens utbildnings- och arbetslivsförvaltning väljer att inte gå in och bemöta skrivningen i nuläget. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Oscar Lindster (S) avstår också från att bemöta utspelet från Stenkyrka.
Det blir ofta uppslitande strider när skolor försvinner ur det valbara sortimentet och raderas från skolkartan. Många känslor är inblandade när föräldrar slåss för barnens skolgång.
Jag blev en tigermamma när Kräklingbo skola var med i listan över de åtta landsbygdsskolor på Gotland som föreslogs för nedläggning förra gången det begav sig med en stor översyn av den gotländska skolorganisationen.
Minns att vi satt glest i Kräklingbo bygdegård och mötte skolpolitiker och tjänstemän. Glest fast frågan var glödhet.
Om något kan få folk att gå man ur huse på Gotland så brukar det vara förslag om skolnedläggning på landsbygden. Men det var pandemi och alla kunde inte samlas i så stora skaror som förslaget egentligen förtjänade. Så många som pandemirestriktionerna medgav stod på barrikaderna och argumenterade så att skolor ännu står där de står, trots att tjänstemannaförslaget om framtidens förskola och grundskola stakade ut ett annat scenario.
Det var som om det utväxlades ett löfte i den där vevan. Typ: Ni låter bli att tafsa på skolan, så ska vi försöka greja befolkningsökningen.
Kräklingbo fick tillsammans med Stenkyrka ett alldeles särskilt efterspel till utredningen om framtidens skola. Det starka engagemanget för skolorna fick regionstyrelsen att besluta att starta ett pilotprojekt. Gubis, Gotlands utvecklingsbolag i samverkan, fick uppgiften att få fart på bostadsbyggandet och jobba för inflyttning; till Östergarnslandet för Kräklingbo skolas del och längs ”Lustkusten” för Stenkyrka som bibehållen skolort.
– Det här är ett sätt att jobba med utveckling runt skolområden för att utveckla orterna och stärka boendet med bostadsbyggande. Syftet är att få dit fler barnfamiljer, sade Eva Nypelius (C), dåvarande ordförande i regionstyrelsen om projektet.
Det har inte gått så lång tid sedan dess, men nog har det knådats byggplaner och ältats surdegar om var det går att bygga och var det inte finns vatten. Inflyttning sker inte över en natt, men ett långsiktigt bebyggelsearbete och sockenutvecklande insatser pågår.
Bostäder har hög prioritet.
Landsbygdsbefolkning är så ofta luttrad. Van att berövas service. Vad roligt det vore med en omvänd utveckling; där nya skolnära bostäder gör det intressant för barnfamiljer att bo. Intressant för lärare att bo och undervisa.