I någon av alla thrillers jag läste under min ungdom beskrevs det sibiriska dilemmat. Det uppstod om du under den sibiriska vintern gick genom isen på någon av de floder eller vattendrag som trots kylan inte frusit till. Det innebar att du hade två val. Antingen stanna kvar i ett vatten som har en temperatur kring noll och frysa ihjäl långsamt eller kliva upp där temperaturen är betydligt lägre och frysa ihjäl snabbare. Inga trevliga val och bägge hade samma brutala slut.
Nu står Eva Nypelius (C) och hennes borgerliga kamrater inför en politisk variant av det sibiriska dilemmat, även om utgången inte är ond bråd död.
Låt oss gå tillbaka till 25 april 2016 när bokslutet för 2015 redovisades i fullmäktige. Då gav revisorerna hälso- och sjukvårdsnämnden, HSN, allvarlig kritik medan socialnämnden, SON, kom lite lindrigare undan. Orsaken var att nämnderna ansågs ha rundat regionfullmäktige, som är regionens högsta beslutande organ, då de dragit över sin budget utan att ha bett om lov eller äskat mer pengar. Men även regionstyrelsen, RS, fick sig en släng av revisorernas kritiska slev. RS ansågs inte ha tagit sitt övergripande ansvar och bett om lov eller äskat mer pengar för nämndernas räkning när nämnderna inte gjorde det. Kommunallagen kräver ett sådant förfarande, enligt revisorerna. Nämndernas styrelser kunde, enligt revisorerna, inte på eget bevåg trotsa regionfullmäktiges beslut och använda mer pengar än de budgetramar som nämnderna fått sig tilldelade.
Vi reser framåt i tiden någon månad och landar på fullmäktigemötet den 26 september 2016. Den rödgröna majoriteten har även detta verksamhetsår, problem med ekonomin i HSN och SON. Men visa av erfarenheten från revisorernas kritik i april har både HSN och SON nu äskat om mer pengar. Precis så som revisorerna vill att man ska gå tillväga. Nu fick regionfullmäktige möjlighet att ta ställning till nämndernas situation. Förslaget från RS var att HSN inte ska få något tilläggsanslag, men att de skulle få rätt att överskrida sin budget med det belopp de äskat. Det är nu den klassiska kommentaren från Eva Nypelius myntas då hon väcker en ordningsfråga och kommenterar förslaget till beslut med orden. ”Är det verkligen lagligt.” Beslutet gick igenom, men överklagades och fick därmed en rättslig prövning. Och jo, det var verkligen lagligt och har därefter använts varje höst. SON:s underskott hanterades lite annorlunda och nämnden fick en utökad budgetram.
Åter till nutiden där vi ser resultaten av det nya styrets första år vid rodret. Ingenting har egentligen hänt förutom att fler nämnder har ekonomiska problem. HSN och SON har bägge prognostiserade underskott som man inte kommer att kunna vända till årsskiftet. Men även barn- och utbildningsnämnden, BUN, och miljö- och byggnämnden, MBN, har negativa prognoser.
I HSN, SON, BUN och MBN har den socialdemokratiskt ledda oppositionen begärt att nämnderna ska äska pengar för de underskott som befaras. Men oppositionen har blivit nedröstade i alla nämnderna. Den borgerliga minoriteten har tillsammans med Sverigedemokraterna valt att aktivt gå tvärtemot det kommunallagen och revisorerna kräver. Men inte heller RS har reagerat vilket bör innebära att även de riskerar att få liknande kritik som för bokslutet 2015. Det borgerliga styret har därmed hamnat i ett dilemma där de antingen bryter mot kommunallagen och får utstå skarp kritik från revisorerna eller tvingas krypa till korset och äska mer pengar.
Kommer Nypelius välja att bryta mot lagen och få kritik från revisorerna eller kommer hon att äska mer pengar till nämnderna, något hon själv tidigare varit enormt kritisk till? Kommer Nypelius strunta i att regionfullmäktige är högsta politiska beslutande organ och bara informera om läget, något som revisorerna anser vara otillräckligt?
Nu är det här bara formalia och inget av alternativen kommer att leda till döden. Men med tanke på den höga svansföring Nypelius och övriga borgerliga politiker haft under sin tid i opposition, lär den skämskudde hon får köpa vara stor.
Finns det då något att lära av detta? Jo, man bör nog vara mer nyanserad och ödmjuk när man debatterar problemställningar som man själv kan hamna i. Nu hoppas jag att den rödgrönrosa oppositionen visar att deras sätt att ta debatten är mer nyanserad. Detta genom att uppträda ödmjukt inför de problem som finns. Det är alla gånger bättre att gemensamt försöka hitta lösningar på problem, än att de används som slagträn i ett politiskt spel.