I december fick Region Gotland genom regionstyrelsen möjlighet att ta beslut om regionen skulle överklaga, eller inte överklaga, mark- och miljödomstolens dom, som gav SMA rätt till storskalig kalkbrytning i sitt brott i Klinte. En dom som väckte stor uppmärksamhet och mycket heta känslor. I det läget valde regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) att inte ta upp frågan i regionstyrelsen. Hon tog i stället ett eget beslut, ett så kallat ordförandebeslut, att inte överklaga domen. Ordförandebeslutet har kritiserats kraftigt av en samlad opposition och fråga är om beslutet, att inte överklaga, ens har en majoritet av politikerna med sig. Det är alltså möjligt att regionstyrelsen tagit beslut om att överklaga domen, om ärendet hamnat på dess bord.
Det som framtiden får utvisa är vilka följder Nypelius beslut eventuellt får för Region Gotland. Något som nämnts är risken för att regionen tvingas bekosta stora delar av en eventuell ombyggnad av vägen mellan brottet och hamnen. Pengar som blir svåra att få tillbaka till skillnad från kostnader för en eventuell ombyggnad av hamnen som kan tas ut på framtida hyror.
Nypelius ordförandebeslut överklagades till Förvaltningsrätten, som tog beslutet att inte ta upp överklagan, ett beslut som även det är överklagat. I mina ögon är Förvaltningsrätten beslut mycket märkligt. Rätten menade att det bara är beslut tagna i de demokratiskt valda församlingarna som kan överklagas. Det vill säga bara beslut tagna i nämnder, styrelser och fullmäktige. Om Förvaltningsrätten har tolkat lagen rätt innebär det att ordförandebeslut, var de än tas inom kommun eller region, aldrig kan överklagas och genomgå en rättslig prövning. Vilka följder det skulle kunna få i kommuner eller regioner där ett minoritetsstyre inte vill se en demokratisk process vill jag inte ens tänka på. Här vill jag då påpeka att jag inte på något sätt upplever detta problem med det gotländska minoritetsstyret. Jag tror att Nypelius gjorde ett kraftigt misstag som hon lärt sig en hel del av, och därmed inte kommer att göra om.
Det är bra att Kammarrätten nu ger prövningstillstånd till överklagandet så ordförandebeslutet får en riktig rättslig prövning. Jag upplever att Kammarrätten i och med sitt beslut att ge prövningstillstånd inser att frågan om ett ordförandebeslut kan överklagas eller inte är viktig att reda ut. Vad det innebär i sakfrågan om själva ordförandebeslutet, att inte överklaga kalkdomen, är dock svårare att sia om. Jag har svårt att se att överklagandet får stöd. I min värld får politiker ta hur korkade beslut som helst utan att kunna ställas till svars på annat sätt än den dom du, jag och alla andra väljare ger på valdagen genom vår röst. Men det förändrar inte att Eva Nypelius ordförandebeslut bör redas ut rent juridiskt.