Camilla Läckberg har tillsammans med några andra kvinnliga entreprenörer startat en privat vårdmottagning speciellt riktad till kvinnor.
Upprördheten i medierna är stor. Man kan tro att de istället för att hjälpa kvinnor ska råna dem och kasta ut dem på gatan.
Privat vård är dyr. Långt ifrån alla har råd att betala ett läkarbesök som kostar 1500 kronor. Men så har det alltid varit. Privatläkare har alltid funnits och alltid kostat skjortan och alltid varit förbehållna personer med pengar.
Men de har inte skapat rubriker där personerna bakom företagen hängs ut som bovar. De har inte kritiserats upp på ministernivå som när socialminister Lena Hallengren (S) häromdagen gick till attack mot Läckbergs med fleras företag Hedda Care i kvällspressen.
En del av kritiken handlar om valet av namn. Här kan man förstå problematiken med att använda en person (Hedda Andersson, salig i åminnelse) för egna syften där personen i fråga kanske hade haft ett och annat att säga om saken.
Men upprördheten handlar mer om att här kommer man och erbjuder vård till den som kan betala när andra får vänta i långa köer.
Ja, världen är orättvis. Men ingen i kön får en sämre situation för att någon annan lämnar den för att söka sig hjälp på annat håll. Snarare tvärtom.
Det är inga överpriser som tas ut av de privata företagen, ett läkarbesök i den offentliga vården kostar lika mycket men där bekostas största delen av skattepengar.
Man ska också ha i åtanke att just när det gäller kvinnor och kvinnors behov av vård så får många inte den hjälp de behöver i den offentliga vården.
Många vittnesmål berättar om hur de inte blir trodda eller att olika åkommor helt enkelt ”hör till” att vara kvinna.
Många är alltså ändå hänvisade till privata alternativ och har man en riktig tur så har dessa privata aktörer ett avtal med regionen. Oftast inte.
Frågan kvarstår dock varför just detta företag, startat av kvinnor, för kvinnor, hängs ut på detta sätt?
Att privata aktörer ser behov och flaskhalsar och skapar en affärsidé utifrån det behov man ser är helt naturligt och självklart också till godo för samhället.
Men istället för att se det som positivt att fler får hjälp görs ansträngningar för att stoppa dem eller åtminstone sätta så många käppar i hjulen man kan.
De digitala vårdtjänsterna till exempel. Här kan man snabbt få kontakt och hjälp av en doktor.
Nej fy och usch! Du ska sitta i telefonkö en halv dag för att få en läkartid om två veckor. Annars måste det vara något skumt.
Kostnaden ses som ett problem för kommunerna men vem vet vad kostnaden blivit på sikt, om personen inte fått hjälp?
Alla fattar att om alla börjar konsumera privat vård så faller hela vår offentliga vårdapparat. Ingen kommer att vilja jobba där och ingen kommer att vilja betala skatt för att finansiera den.
Frågan är hur överhängande den risken är att alla börjar köpa privat vård för 1500 kronor besöket? Och ärligt talat, om alla väljer bort den offentliga vården, inte för att den är dålig, men för att det tar en evighet att få vård, är det då de privata aktörerna som ska förbjudas?
De problem vi ser i svensk sjukvård i dag kan man inte med den bästa vilja i världen lasta de privata alternativen för. Det är andra saker som lett oss dit vi är i dag och då är det dessa problem vi behöver lösa istället för att förbjuda dem som erbjuder ett alternativ.