I veckan presenterade Liberalerna sitt senaste skolpolitiska förslag: möjligheten att införa nya OBS-klasser där elever som stör andra kan få extra hjälp och stöd. Det är bra för alla lärare, men framförallt för eleverna vars undervisning tagits som gisslan av stöket.
För det är helt absurt hur vissa barn tillåts röja runt och skapa en odräglig arbetsmiljö för såväl lärare som andra elever. Även om stökeleverna egentligen borde ha varsin resursperson, har inte alla kommuner råd med det. Det är också slöseri på resurser.
Ofta är det bättre att placera störiga elever i en specialklass. Där kan hela undervisningen och upplägget anpassas efter elevernas behov, samtidigt som att störningsmomenten minskar i de övriga klasserna.
Liberalernas förslag är ett första steg i rätt riktning. Inkluderingstanken måste bort från svensk skola. Det finns inget egenvärde i att försöka behandla alla barn lika genom att undervisa dem i samma klassrum.
När barn med helt olika behov och förutsättningar går i samma klass behöver läraren undervisa på flera nivåer. Det är i sig svårt. Det blir inte heller enklare av att elever, som egentligen inte borde vara där, samtidigt gör allt i sin makt för att störa undervisningen. Med den arbetsmiljön är det inte konstigt att det råder lärarbrist.
Barn är olika. I stället för att låtsas som att det inte är så, borde skolan behandla barnen därefter. Nästa steg är att nivåanpassa undervisningen i kärnämnena, så elever som har det lätt i skolan får maximala förutsättningar att utvecklas, samtidigt som barn med inlärningssvårigheter får hjälp på sin nivå. Ingen tjänar på att sätta dem i samma klassrum.
Om OBS-klasserna ska bli framgångsrika, måste kommunerna prioritera dem. OBS-klasser ska inte bli förvaring. Även elever med koncentrationssvårigheter har rätt till god undervisning. Det är viktigt att inte bara se de barnen som störningsmoment. Specialklasserna ska nödvändigtvis inte heller vara en slutdestination. Om eleven efter en tid anses klara av vanlig undervisning, ska den förstås återgå till en vanlig klass.
De berörda eleverna kan såklart känna sig utpekade och misslyckade när de placeras i en specialklass. De känslorna måste skolan ta på allvar. Dock är det orimligt att prioritera stökiga elevers självkänsla framför den tysta majoritetens rätt till god undervisning.
Utredningen om OBS-klasser är ett av många förslag som kännetecknar regeringens paradigmskifte när det kommer till skolpolitiken. De borgerliga partierna, med Liberalerna i spetsen, driver politik för en skola som ska präglas av evidens, ordning och kunskapsfokus. Det är värden som de föregående rödgröna regeringarna inte prioriterade.
Regeringens skolpolitik leder till lugnare klassrum där barn lär sig mer. Specialklasser gynnar de stökiga barnens inlärning, men innebär också en bättre arbetsmiljö för alla andra. Gisslandramat måste få ett slut.