I en debattartikel i Dagens Nyheter (27/7) och en efterföljande pressträff presenterade försvarsminister Peter Hultqvist (S) hur han ser på utvecklingen av det svenska försvaret. Vad det verkar så är inga överdrivet stora nyheter om man har följt Nato-debatten. Ett urval av det som framfördes av försvarsministern är att Sverige ska börja med försvarsplanering tillsammans med Nato, den militära närvaron på Gotland ska stärkas, två procent av BNP till försvaret ska nås så snabbt som praktiskt möjligt. Som sagt inga större nyheter. Något som heller kanske inte är en nyhet, men något som har hamnat i skymundan i debatten om ett svenskt Nato-medlemskap, är betoningen av artikel 3. Den delen av nordatlantiska fördraget som säger att alla medlemsländer ska ha förmågan att försvara sig sitt territorium.
Det intressanta i denna artikel är dock att den är skriven av samma Peter Hultqvist som för mindre än ett år sedan lovade att han aldrig skulle ta Sverige in i Nato. På mindre än ett år har Hultqvist och resten av Socialdemokratin gått från att fullständigt utesluta ett svenskt Nato-medlemskap till att nu lovorda gemensam försvarsplanering etcetera. Självklart har Rysslands krig i Ukraina förändrat säkerhetsläget i Europa och när saker förändras så måste man tänka om. Att inte ompröva sina ställningstaganden när världen om kring en förändras är tjänstefel av en politiker, även om det är ett ganska vanligt sådant. Vad Hultqvist och Socialdemokraterna dock missar är någon typ av ödmjukhet inför det faktum att den säkerhetspolitiska doktrin som i mångt och mycket är uppbyggd av Socialdemokraterna inte längre fungerar.
Det är inte heller bara i Nato-frågan man borde visa lite ödmjukhet. När det kommer till finansieringen av försvaret får allt som oftast Alliansregeringen bära hundhuvudet i den socialdemokratiska retoriken. Det är helt rätt att Alliansen ska bära en del av ansvaret för neddragningarna i försvaret. Dock att göra som Socialdemokraterna gör, helt och hållet lägga ansvaret på regeringen Reinfeldt, är ohederligt. Föreslog Socialdemokraterna ökade försvarsanslag i sina budgetförslag när man satt i opposition? Nej, det gjorde man inte. Socialdemokraterna tycks heller inte komma ihåg att det var Göran Perssons regeringar som var ansvariga för nästan alla nedläggningar var regementen runt om i Sverige och att Persson kallade försvarsanslagen för en budgetregulator som man kunde ta av för att få budgeten att gå ihop.
Det är något alldeles speciellt med Socialdemokrater att man så snabbt klara av att svänga till helt ny position, i många fall till exakta motsatsen till den man tidigare har haft. Samtidigt så har man en skamlöshet som innebär att så fort svängen är klar så beter man sig som att detta är någon man alltid har drivit och inte sällan går till attack på positioner man själva har hållit bara för några månader sedan eller som i fallet med försvarsanslagen och Nato erkänner att man hade fel.
Men för Hultqvist att erkänna att S hade fel i säkerhetspolitiken skulle också innebära att man indirekt har satt Sverige i fara eftersom partiets säkerhetspolitiska analys inte längre fungerade när krig bröt ut i Europa.
Vi ska vara glada det stora röda partiet nu har kommit på bättre tankar när det kommer till säkerhetspolitiken och att vi är på väg att bli medlemmar i Nato och försvarsanslagen är på en resa till två procent av bruttonationalprodukten. Ibland är det praktiskt att Socialdemokraterna är lite mer ideologiskt flexibla än andra partier. Det enda man hade önskat är ens en tillstymmelse av ödmjukhet och självkritik.