De gotländska socialdemokraternas angrepp på de privata utförarna i äldreomsorgen är märkligt och djupt ovärdigt.
Att konkurrensutsätta verksamheten beskrivs i olika ordalag där Gotlands Folkblad, inte oväntat, tar priset genom att än en gång jämföra det med utauktioneringen av fattiga barn som pågick till fram till för cirka 100 år sedan.
Vad man vill uppnå med denna retorik är oklart när erfarenhet och fakta visar en helt annan verklighet.
Det är inte jättelänge sedan Socialdemokraterna på Gotland bestämde att ta hem Pjäsen (”Juvelen i kronan”, Hanna Westerén) i egen regi eftersom boendet fungerade så bra och till lägre kostnad än regionens övriga boenden.
Pjäsen skulle därmed utgöra ett rättesnöre som regionen skulle lära av. Dessutom fanns ju cirka fem miljoner per år som Socialdemokraterna hävdat att Attendo plockade ut i vinst per år.
Det var upplagt för succé.
Nu blev det inte riktigt så utan verksamheten kostade x antal miljoner mer per år efter att regionen tagit över.
Håkan Ericsson (S), socialnämndens förre ordförande, invigde i den rollen ett nytt äldreboende på Terra Nova som den då S-ledda regionledningen gett Attendo förtroendet att driva.
En upphandling som alltså beslutades av Socialdemokraterna utan att det kallades att sälja ut de gamla till lägstbjudande.
Socialnämndens ordförande när beslutet togs, Maria Björkman (S), sa då så här om Attendo som vann upphandlingen: ”Det är en stark aktör som är etablerad och har stor erfarenhet av det här och uppfyller de kvalitetskrav vi har så vi känner oss väldigt trygga med att fortsätta samarbetet i större skala med Attendo nu”.
Det är ingen nyhet att det finns olika falanger inom Socialdemokraterna kring frågan om privata utförare i välfärden.
Maria Björkman hade en mer sansad och pragmatisk inställning medan nuvarande ledning är ideologiskt och principiellt emot privata utförare.
Inte bara emot, de misskrediterar dem öppet utan att ge ett enda konkret exempel.
Hade Socialdemokraterna haft en seriös inställning i frågan hade de så klart sett till att få fram fakta som stöd för sin retorik.
Bevis på att löner och villkor är sämre, att personalen vantrivs och att de gamla mest förvaras i väntan på döden.
Den officiella statistik som finns visar inga större skillnader mellan privat och offentligt driven omsorg.
Inför valet faktagranskade tidningen Kommunalarbetaren Socialdemokraternas påstående att privat anställda hade 1800 kronor lägre lön jämfört med de kommunala. När tidningen nagelfar Kommunals och SCB:s statistik kommer den fram till denna slutsats: ”Om man räknar som Kommunal gör, och tar bort alla deltidsarbetande, stämmer alltså Socialdemokraternas påstående. Om man däremot räknar som SCB gör, och räknar upp deltidsanställdas löner till heltid, stämmer det inte. Och skulle man ta in åldersaspekten skulle förmodligen resultatet bli helt annorlunda”.
Om Socialdemokraterna på Gotland har andra uppgifter och vet med sig att de privata aktörerna på ön är oseriösa och dåliga arbetsgivare hade det varit klädsamt med mer fakta och mindre spekulationer. Under tiden kan de, och en och annan rubriksättare, passa på att gå en kurs i hur en upphandling fungerar.
Det innebär varken privatisering eller att det bara är priset som gäller, helt fritt från kvalitetskrav.
Det är fortfarande regionen som står för verksamheten och sätter kraven.
Vinner en privat aktör upphandlingen är det för att den är bäst på att uppfylla de krav som regionen själv satt upp.
Såväl nu som när S styrde regionen.