Antalet mjölkbönder, eller ”företag med mjölkkor” som väl är den mer korrekta beteckningen, minskar stadigt. Nu är det färre än 5 000 kvar i landet, närmare bestämt 4 400. 300 försvann mellan 2013 och 2014. Sedan 2010 har 1 200 försvunnit. Och går man tillbaka till 1995 så var de nästan 18 000 som ägnade sig åt mjölkproduktion.
Ändå minskar inte antalet mjölkkor så mycket de senaste åren. Förändringarna var större före 2010 och sedan 1995 har antalet minskat från 480 000 till dagens 344 000. Men det innebär att gårdsbesättningarna blir större. 1995 hade den genomsnittlige mjölkbonden 27 kor, i dag är medelbesättningen på 78. Och ännu större är förändringarna när det gäller slaktsvin. Grisbondens besättning på 157 slaktsvin har i dag expanderat till 790.
Det svenska lantbruket har utan tvekan genomgått en enorm omställning. Runt 1950 fanns det 300 000 lantbruksföretag med husdjur av något slag. I dag är den siffran runt 30 000. Ska vi upprätthålla en svensk livsmedelsproduktion går det nog inte att banta så mycket mer.
I den nya regeringens regeringsförklaring är inte antalet rader om svenskt lantbruk särskilt imponerande. Man lovar visserligen att landsbygdens näringsliv ska utvecklas och att en långsiktig livsmedelsstrategi ska tas fram för att öka matproduktionen i Sverige och stödja ökad svensk och ekologisk matproduktion. Likaså att ekoturismen ska stärkas. Att man samtidigt vill lägga ned landsbygdsdepartementet från årsskiftet har åtminstone av centerledaren Annie Lööf och förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson setts som provocerande. Och risken är ju uppenbar att landsbygds- och lantbruksfrågorna drunknar när de läggs in i det stora näringsdepartementet.
En sak kan man nog vara tämligen säker på och det är att Erlandssons projekt Matlandet Sverige nog kommer att få stryka på foten. Satsningen har kritiserat från både MP- och S-håll.
Beskedet att handelsgödselskatten ska införas på nytt visar samtidigt att det svenska lantbruket nog får bereda sig på att det kommer fler skattehöjningar. Handelsgödselskatten är en symbolfråga för MP och LRF-ordföranden Helena Jonsson skräder inte orden i sin kommentar till nyheten: ”Åsa Romson är uppenbarligen dåligt påläst. Det finns alternativ som både minskar belastningen på havet mer och kostar mindre för lantbrukarna”. Statistiska Centralbyrån, SCB, visade så sent som i somras i en rapport att användningen av kväve inte ökat sedan skatten togs bort 2009.
Om svenska bönder ska konkurrera med andra länders producenter går det inte att ha alltför skilda produktionskostnader. Vissa kostnader till följd av till exempel stränga djurskyddskrav lönar sig ofta i längden eftersom de stämmer överens med konsumenternas syn på hur djur ska födas upp. Men om man lägger särskilda skatter på produktionen, skatter som inte finns i konkurrentländer, binder man ris åt egen rygg.
De som vill slå vakt om svenskt lantbruk och svensk landsbygd har nog anledning att noga läsa den regeringsbudget som kommer inom någon vecka. Det hinner kanske inte komma så många skarpa förslag. Men man kommer att kunna se åt vilket håll ambitionerna pekar.