Hur många spaltmeter har jag skrivit om Nord stream 1 och 2, ledningarna som sträcker sig förbi Gotland från Ryssland till Tyskland genom Östersjön? Jag vet inte, men många är det. Och ändå från början när jag startade skriva för GA i januari 2007. Femton år av frustration, drygt.
Utgångspunkten har alltid varit att det från säkerhetspolitiska och utrikespolitiska utgångspunkter är en väldigt dålig idé att Europa via ny infrastruktur gör sig mer beroende av import av rysk energi. Som jag skrev i en av mina första texter så transporterar ledningarna gas från öst till väst, men makt från väst till öst. Och Ryssland har ju vid upprepade tillfällen att man använder statliga energibolag som politiska verktyg. En av poängerna med gasledningarna, som varit mycket dyrare att dra genom havet än det skulle varit över land, är att göra Ryssland oberoende av relationerna med de länder som landledningar måste gå igenom.
Tyskland har dessutom gjort sig ytterligare beroende av fossil energi – både importerad och egen kolbrytning – genom det destruktiva beslutet att avveckla landets kärnkraftverk.
Trots kritik och varningar från ett flertal länder har Tyskland framhärdat om gasledningarna från Ryssland. Landets före detta förbundskansler Gerhard Schröder har till och med suttit många år som styrelseordförande för Nord Stream AG, där det statliga ryska energibolaget Gazprom har aktiemajoriteten. Och nu har alltså den relativt nye förbundskanslern Olaf Scholz, som också är socialdemokrat, sett sig tvungen att stoppa gasledningen som anläggs av det företag där hans företrädare är styrelseordförande.
Handel kan bidra till att skapa förutsättningar för fred och förståelse, i ett ömsesidigt utbud mellan företag i olika länder. Men när handeln sker i den formen att man gör sig strategiskt beroende av en mycket viktig resurs genom import från statliga företag i en odemokratisk nation med ett gigantiskt hävdelsebehov? Nej, den typen av handel premierar inte alls fred och avspänning.
Hur planerar Tyskland nu att lösa sina energiproblem? En bra början vore att inte avveckla de återstående kärnreaktorer som fortfarande är i drift men som ska stängas i år. Men det kommer att krävas mer än så för att undvika energibrist. Det kan bli så att Olaf Scholz sätter lika mycket press på sin egen regering som på den ryska regimen. Eller mer.
Tysklands stopp för Nord stream 2 är bara tills vidare. Om projektet återigen får klartecken, utan att det är sakpolitiskt motiverat och utan att Ryssland har backat ut ur Ukraina, så säger det mycket om vilken svag position Tyskland och EU försatt sig i.