Debatten om de kraftigt ökade kostnaderna för att ta sig till och från Gotland har gott het här på Gotland. Förutom att möjligheten för vänner och anhöriga att träffas om de bor på varsin sida av Östersjön riskerar det gotländska näringslivet att drabbas hårt. Från regeringen verkar man mer ta det hela som ett turistproblem. Och där har vi ju inte gjort något åt de problem som fanns med turistresor till Mallis, Thailand eller Kanarieholmarna.
Hade viljan funnits hade arbetet med att hitta en lösning varit prioriterad. Då hade man från regeringens sida letat lösningar långt utanför boxen. För även om det är svårt att hitta lösningar i det avtal som gäller finns det andra sätt.
Om inte Gotlandstrafiken kan få stöd så biljettpriserna kan sänkas kan man försöka hitta lösningar för att ge stöd till gotlandstrafikanterna. Borgerliga regeringar har ju haft en förkärlek för skatteavdrag. I dag kan vi få avdrag för mycket som är ren lyx. Städtjänster, trädgårdstjänster, byggtjänster är några exempel. Många av dessa avdrag ser jag som ren lyx och saker som knappast ska subventioneras av staten. Nu står en hel landsändas framtid på spel och då borde liknande lösningar ses över.
Men är det då så allvarligt det som nu händer och är Gotland så mycket mer utsatt än andra landsändar? Jo, så är det. Priset på Gotlandsfärjorna har en stor inverkan på gotlänningars möjlighet att leva normala liv. Medan de som bor på Öland kan ta bilen över bron till fastlandet för den kostnad de har för bränsle och slitage, betalar gotlandstrafikanter betydligt mer än vägpriset. Nu har den kostnaden ökat med över 50 procent det senaste året. Allt utifrån det avtal som gäller mellan Destination Gotland och staten.
Priserna drabbar vanliga resenärer och risken för att gotlänningar isoleras från sina nära och kära är stor.
Men även det gotländska näringslivet drabbas hårt. Den absoluta merparten av de varor som produceras på Gotland är beroende av produkter som måste fraktas till ön. Jordbruket behöver utsäde, gödsel och annat för att odla exempelvis potatis och morötter. De behöver även jordbruksredskap och reservdelar. Andra producenter behöver andra sakar för att kunna göra vad de gör. Även dessa transportkostnader ökar, och om potatis eller morötter ska fraktas till fastlandet så blir det ytterligare kostnader för de gotländska företagarna.
Vad de ökade biljettpriserna kommer att innebära för besöksnäringen kan vi ännu bara spekulera i, men det lär inte bli någon rekordsommar 2023.
Det regeringen nu behöver se över är inte något storstadsproblem med där de har svårt att hitta billiga semesterresor till Gotland, utan en landsändas möjlighet att överleva.
Region Gotland har krävt 250 miljoner i årligt stöd fram till 2027 då det nya upphandlade avtalet ska börja gälla. De medel regionen kräver är inga enorma belopp, utan mer felräkningspengar.
Men som sagt, saknas viljan blir det ingenting gjort.