Medan den styrande alliansen menar att det går bra för Gotland och att det därmed finns utrymme för en försiktig optimism och utökade ramar menar Socialdemokraterna att det mesta går käpprätt åt fel håll.
I sitt budgetförslag inleder de förvisso med att förklara att "I grund och botten går det bra för Gotland. Vi har låg arbetslöshet, positiv nettoinflyttning och hög trygghet. Vi har en levande landsbygd, en sjukvård att lita på, skolor där barnen trivs och en äldreomsorg som får goda omdömen av de äldre".
Det låter ganska precis som Alliansens beskrivning av läget.
Men.
Sen följer två helsidor om allt som Alliansen gjort fel eller inte gjort alls.
"Arbetet för att öka bostadsbyggandet har under alliansens ledning havererat". Äldreomsorgen har "satts på svältkur".
"Allianspartierna har negligerat och försummat skolans behov". Alliansen "ger inte en enda krona till vare sig kulturen eller idrotten" i sitt budgetförslag. Hm, inte en krona alltså, ja det är ju i sanning anmärkningsvärt.
Det är ett väldigt högt tonläge medan det i kronor och ören är skillnader på marginalen. Det krävs nog lite mer än brösttoner för att övertyga väljarna om att Socialdemokraterna kommer att klara att genomföra allt det som man nu tycker är fel men som man tydligen inte "hann" (?) fixa under åtta års styre i majoritet.
Och hur kan det då gå så bra för Gotland ändå med allt detta värdelösa ledarskap?
När man läste Gotlands Folkblad i går undrar man också hur länge det enligt sosselingo kan vara okej att klaga på allt som Alliansen gjorde mellan 2006 och 2014 och hur denna politik än i dag kan leda till sånt elände.
Jobbskatteavdraget. Rut och Rot. Sjukförsäkringen.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen har också den haft snart åtta år på sig att åtminstone inleda åtgärder för att ändra på detta. Och det som drabbar långtidssjuka i dag beror inte på före detta regeringar utan den som har makten nu, sedan 2014.
Alliansen är inte felfri och än finns det att göra i Region Gotland. Resan mot en mer effektiv förvaltning har mycket kvar. Inte minst inom samhällsbyggnad där det behövs fortsatta satsningar för att få balans. Planarbetet måste få bättre fart och bygglovshanteringen likaså. Det finns ingen enkel lösning, det svänger fort inte minst gällande antal bygglov, vilket man fick erfara just när man hade betat av kön.
Men att påstå att ledarskapet är i fritt fall och att det saknas ordning och reda får man nog svårt att övertyga nån mer än sig själv om.
Väljarna kan inte rösta på vilket budgetförslag man helst vill se. Men man kan nästa år välja vilken inriktning man tycker är den bästa. Eller, för all del, välja det tredje alternativet: partiet som saknar såväl inriktning som förslag hur man ska nå dit.