Om drygt en vecka ska höstbudgeten klubbas i fullmäktige. 

Frågan är vilket alternativ det blir som ska gälla under nästa år. Den rödgrönrosa oppositionen samlar 31 mandat och Alliansen 34. Sverigedemokraternas 6 mandat är oberäkneliga på många sätt.

Två av stolarna har intagits av politiska vildar som uttalat stöd för Moderaterna. Eva Pettersson är långtidssjuk och Tina Benthammar har uteblivit de senaste två sammanträdena.

På hennes plats sitter ersättaren Marina Cederbladh Segerheden som avgick ur SD:s lokala styrelse med buller och bång i början av året men som verkar ha försonats med densamma och representerar SD på sin plats.

Med fyra "säkra" SD-röster finns alltså några olika scenarier att räkna med. Röstar SD med Alliansen eller lägger ner sina röster vinner alliansens förslag, röstar de på de rödgrönrosa vinner det förslaget. 

Det finns i dagsläget ingen säker utgång på detta då SD röstat med Alliansen ibland och de rödgrönrosa ibland. 

Något eget budgetförslag, vare sig i helhet eller delar, har partiet som bekant inte lyckats prestera.

Om de två vildarna är på plats och röstar som de tidigare sagt att de tänker göra, vinner Alliansens förslag oavsett hur SD röstar.  Står vildarnas stolar tomma är det SD som avgör.

Invandringsfrågan är svår att applicera lokalt förklarade Lennart Modig Kihlberg när jag efterlyste konkret lokal politik från det parti som bildats för att man var så missnöjd med övriga partier. 

Det säger lite, för att inte säga allt, om Sverigedemokraterna och svarar på frågan om det är ett enfrågeparti eller inte.

Inför SD:s landsdagar i slutet av november byter man fot i en rad frågor, inte bara någon liten positionsförändring utan helt om. I bara en fråga står man stadigt fast och det är att man vill stoppa invandringen och ser invandringen som orsak till alla samhällets problem.

Blir det bara ursvenska svenskar kvar så kommer livets lycka att lysa över var och en. 

Höstens ändringsbudget blir en lärdom inför vårens budgetberedning där man knappast kan vänta till omröstningen i fullmäktige för att sy ihop en budget. 

Det bästa hade varit om Socialdemokraterna taggade ner och väntade med valkampanjen ett år eller två. Ett alternativ är att istället bjuda in Miljöpartiet till förhandlingar. 

Det har ju skett förut att Miljöpartiet och de borgerliga samarbetat och innan man låste in sig i vänsterburen var det precis så man ville ha det. Vara en obunden kraft för miljön och utnytttja positionen mitt emellan blocken. 

Den som lever får se.