Brev ledarsidan
Jag känner inte Per-Ola Olsson, men det är uppenbart att han är väldigt upprörd över det arbete vi ekobönder gör. Jag heter Erika Olsson och är ordförande för Ekologiska Lantbrukarna i Sverige. Jag är alltså ekobonde och odlar utan konstgödsel och jag använder inte naturfrämmande kemikalier för att bekämpa ogräs och insekter.
Det finns en bred majoritet av forskare som vars forskning visar att det finns tydliga miljöfördelar med ekologisk produktion. Det är inte ett perfekt system utan utmaningar, men genom att inte använda importerade kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel så lyckas vi ekobönder skapa bra mat med lägre miljöpåverkan. Därför finns det nationella mål på att öka konsumtionen av ekologisk mat i offentliga kök till 60 procent år 2030, ett mål som även Region Gotland bör sträva efter.
Per-Ola Olsson verkar anse att denna forskning, sammanfattad på www.ekofakta.se som drivs av forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, inte är korrekt och att han har en mer sann syn. Till exempel så menar han att den biologiska mångfalden på våra gårdar inte “räknas” eftersom det är ogräs. En fjäril eller ett bi bryr sig inte om blomman den tar nektar ifrån är “ogräs” enligt en ledarskribent – det är lika värdefull mat ändå. Olsson skriver också att eko utarmar jordarna, vilket är helt enkelt fel. Tack vare att vi använder mer stallgödsel och odlar mer vall så är det i snitt mer kolinlagring och mer biologisk aktivitet i en ekologisk jord.
I det skarpa läge vi nu befinner oss med eskalerande klimatförändringar, massutdöende av arter och allt fler miljögifter i jord och vattendrag finns inte tid till tjafs eller raljerande ordalag. Vi måste utgå ifrån de planetära begränsningar som ges och all tillgänglig forskning och innovation som finns ställa om matproduktionen till ett verkligt hållbart system. Trots det upprepar Olsson gång på gång sina gamla, uttjatade argument mot eko. Man kan undra vems intressen han sätter främst? Varken den gotländska bonden eller konsumenter drar nytta av Olssons retorik. De enda vinnarna av denna polarisering inom jordbruket är de multinationella företagen som tjänar pengar på att sälja gödsel eller kemikalier.
En enskild ledarskribent med starka åsikter, eller en forskarkår som fördjupat sig i ämnet under många år – vem litar du på?