I somras rapporterade SVT om en "nyhet" som fick en och annan att lyfta på ögonbrynen.
En SSU:are i Värmland hade fått stark kritik från sina partikamrater i länet efter att ha suttit ner över en öl och pratat politik med en medlem från SD:s ungdomsförbund.
”Vi står inte bakom detta. Det är inte förankrat hos oss”, sa distriktets SSU-ordförande, och kallade till ett extra styrelsemöte där det skulle diskuteras om partikollegan har en fortsatt karriär.
Man tror inte det är sant.
Förutom att det är ett bra exempel på vad demokrati inte är, så visar det hur ängsligheten kring SD gör att många inte vet hur de ska bete sig. Får man prata med en sverigedemokrat? Ähhhh, ja?
Det går att starkt ogilla varandras politik och värderingar men samtidigt mötas som människor. Som Jimmie Åkesson och Annie Lööf på bilden.
Att man inte samarbetar betyder inte att man vill att det andra partiet ska "utestängas från inflytande". Påståendet blir rent skrattretande om man för ner det till ett gotländskt plan. Här är det SD själva som frivilligt ställer sig utanför möjligheten att driva sin politik. Trots sex mandat i fullmäktige görs inga som helst försök att göra sin lokala politik känd, än mindre försöka att få igenom några egna förslag.
I går skrev Mats Linder i GA än en gång om hur dumt det är att Alliansen på Gotland inte lierar sig med SD. Nu styr man utan att veta om ens politik går igenom eller inte. SD kan ju lika gärna rösta med de rödgrönrosa när det blir voteringar?
Ja, det kallas demokrati. Det förslag som får flest röster vinner.
Om SD skulle ingå i ledningen och förhandla in rödgrönrosa politik (eftersom de saknar egen) så blir det för det första ingen skillnad i utfall än i dag, för det andra: varför ska man samarbeta med ett parti utan politik och därmed legitimera deras minst sagt grumliga syn på demokrati och mänskliga rättigheter?
Ängsligheten sträcker sig ända upp i riksdagen som när Liberalerna nyss deklarerade att SD minsann inte skulle få vare sig ministrar eller tjänstemän på regeringskansliet om M/KD/SD/L kom till makten. Lätt kaxigt av ett parti som inte ens kommer att vara representerat i riksdagen efter nästa val som det ser ut nu.
Moderaterna håller väldigt låg profil i frågan hur mycket makt de är beredda att ge till SD. Ulf Kristersson talar helst om allt de redan är överens om. Det har sannolikt samma orsak som att SD inte gör utspel om krav på politiskt inflytande eller poster i en regering.
De är båda medvetna om att SD mycket väl kan bli största parti i det högerkonservativa blocket. Då är det SD som kan ställa villkor och ultimatum och Ulf, Ebba och kanske Nyamko har att acceptera detta om de vill sitta med vid bordet.