Inte hur man skulle önska att landet leddes utan hur det faktiskt kan ledas, givet det parlamentariska läget och de politiska positionerna.
I söndags intervjuades Annie Lööf i SVT:s Agenda och hon gjorde inte en strålande insats. Hon är förvisso i gott sällskap med alla politiker som delar den obegripliga övertygelsen att det skulle innebära nån sorts fördel att inte svara på raka frågor.
Ulf Kristersson har till exempel lyckats med bedriften att än i denna dag inte behövt ge något som helst besked om hur långt han är beredd att sträcka sig för att få behålla SD:s stöd. Han vill bara prata om allt han och Jimmie är överens om.
Centerpartiet och Annie Lööf har hittills haft en konsekvent – och tydlig för dem som velat lyssna – linje angående vilka partier man är beredd att samarbeta med och inte. Man har dörren öppen för alla partier utom Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Om dessa partier röstar på samma förslag som Centerpartiet betyder det inte att man samarbetar.
Så långt inga konstigheter.
När Socialdemokraterna lyckades få Vänsterpartiet att gå med på kompromissförslaget om pensionerna som Centerpartiet lade fram, betyder det inte att Centerpartiet har förhandlat med Vänsterpartiet. Centerpartiet avsåg att stödja regeringens budget men hade fortfarande inte samarbetat eller förhandlat med Vänsterpartiet.
Det här är väldigt viktiga nyanser men samtidigt svåra att nå ut med i den svarvita medievärld som råder.
Men.
Efter att högerkoalitionen blockerade uppgörelsen föll även förutsättningarna för överenskommelsen. När saken hamnar i ett annat ljus borde Centerpartiet kunna svara ja eller nej på den rimliga frågan som programledaren Nike Nylander ställde och som många andra också undrar över: Skulle Centerpartiet kunna förhandla med Moderaterna om borgerlig politik utan att SD blandas in, på samma sätt som man gör med Socialdemokraterna och ändå håller stången till V?
Det är ingen konstig fråga. Däremot hypotetisk eftersom Ulf Kristersson gjort det synnerligen klart att Moderaterna oavsett alternativen väljer SD före C.
Men Centerpartiet måste kunna formulera sig tydligare kring vad som krävs för att man ska ingå ett nytt samarbete med Socialdemokraterna. Om man frångår linjen att inte samarbeta med Vänsterpartiet kan man inte göra det och tro att ingen ska märka nåt.
Det vore minst sagt olyckligt att resignera och inleda förhandlingar med Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är inte en striktare variant av Socialdemokraterna, Vänsterpartiets politik utgår från helt andra värderingar än de som bygger vår liberala demokrati. Precis som SD:s politik gör.
Just därför är det så märkligt att bara ett parti avstår samarbete med dem och förespråkar samarbeten däremellan istället.