Det är en lång process att ställa upp i val. Innan man ens är aktuell att stå på en lista ska man få sitt partis förtroende, passera den kandidatprövning som alla genomgår, man ska klara nomineringsprocessen och till sist: få väljarnas förtroende.
När detta väl är uppnått har man ett fyra år långt åtagande att förvalta på bästa sätt. För många är det svårt att ha sådan framförhållning för resten av sitt liv. De allra flesta som väljs vid val är som bekant fritidspolitiker, uppdraget ska således synka med en anställning och förändringar som kan bli aktuella i övriga livet under dessa fyra år.
Ibland kan förhållandena ändras redan innan valet genomförts, eller strax efter. Så måste det också få vara och det är ju också därför det finns en lista med ersättare som kan träda in. Vi röstar trots allt på partier, inte enskilda politiker.
Den första att avgå blev centerpartisten Anders Thomasson. Detta efter ett mycket framgångsrikt val där hans valdistrikt också blev partiets starkaste. Thomasson är engagerad i flera andra sammanhang, inte minst som ordförande i Hela Sverige ska leva Gotland och han har landat i beslutet att det är bäst att stå fri från partipolitik.
Centerpartiet förlorar i Thomasson en bra politiker och person i trakter där varje centerpartist behövs. Ja, politiker över huvud taget.
I går stod det klart att Miljöpartiets toppnamn, Katarina Krusell, hoppar av efter att en annan kandidat, Jennifer Medin, längre ner på listan, fått fler personkryss. Något som Krusell tog som ett misstroende trots att hon fick näst flest kryss.
Jag hoppas miljöpartisterna på ön kan övertala Katarina Krusell att vara kvar. Om det inte finns mer bakom beslutet än antalet kryss så vore det en onödig "vaskning" av en engagerad person. Varje engagerad politiker behövs på Gotland. Samtidigt måste man även här respektera individens beslut.
Varje parti har ett ansvar att hedra väljarnas förtroende och se till att de mandat man fått sig tilldelade också används. De senaste sammanträdena med regionfullmäktige på Gotland har Sverigedemokraterna inte ens bemödat sig att ta reda på om kallad ersättare avser att dyka upp eller inte.
Vid upprop har gruppledaren Lars Engelbrektsson sagt att "man får se" om ersättaren dyker upp. Mer ansvarslös kan man inte vara gentemot sina väljare.
Under innevarande mandatperiod kommer i vart fall listan på ersättare att räcka längre för SD eftersom man ställde upp med 42 kandidater. Alla utom Lars Engelbrektsson har dock petats från valbar plats så det blir sju nya ledamöter på den numera åtta stolar breda SD-bänken.
FÖRTYDLIGANDE
Allt handlar om perspektiv men hur man än ser på saken inte Iran ha ansetts vara en demokrati före den islamska revolutionen. Så min förhoppning i gårdagens ledare skulle formuleras som att mullorna störtas och demokratin får fäste, inte "åter får fäste".