Björn Janssons krönika 23/6 gav en mycket bra bild av frågan om regionen själv ska äga fastigheter eller hyra in sig.
Frågan om regionen ska äga de fastigheter som man har verksamhet i eller hyra av andra fastighetsägare har alltid varit aktuell. Nyligen offentliggjordes en rapport som regionstyrelseförvaltningen och teknikförvaltningen tagit fram. Där framgår att försäljningar av ett antal fastigheter där regionen bedriver äldreomsorg inte har fallit ut som tänkt.
Det var 2013 som regionen tog beslut att sälja av ett antal fastigheter för att minska sina egna lokalkostnader. Men utslaget visar, tvärt emot tanken, att kostnaderna blivit högre. Enligt rapporten upp emot 25 procent dyrare.
Det som Björn Jansson beskriver i sin krönika 23/6 är något mer komplext än en fråga om hyreskostnader. För att det i längden ska vara lönsamt att äga en fastighet måste man underhålla den. Det är ingen bra affär att låta den förfalla.
Kommuner har genom åren på många håll i landet använt underhållspengar som buffert. Underhåll har gjorts när tiderna var goda. Men i sämre tider, eller när pengarna ”behövts” till annat, har underhållet fått stryka på foten. Det har lett till kraftigt eftersatt underhåll av offentligt ägda fastigheter runt om i landet.
Den tanke som Jansson och hans politiska kollegor hade 2013, att Gotlandshem skulle ta över regionens fastigheter, var en klok tanke. I Västervik, där jag bott i nästan tio år, har man gjort den förändringen.
Fastighetsbolaget som är deras Gotlandshem tog över alla regionens fastigheter där det bor någon, exempelvis alla äldreboenden. De fastigheter där det fanns verksamheter av olika slag, exempelvis skolor, togs över av ett annat kommunalägt bostadsbolag, Tjust Fastigheter.
Bolagiseringen innebär att hyran täcker kostnaderna och fastigheterna underhålls oavsett kommunens ekonomiska status. Eventuella överskott stannar inom kommunens verksamheter då bägge bolagen är helägda av kommunen.
Jag gillar den lösning som man gjort i Västervik. Även om det är bolag som äger fastigheterna och kommunen som hyr, är det ändå kommunen som äger fastigheterna genom sitt ägande av bolagen. Faran med en sådan lösning är ett borgerligt styre som plötsligt av någon outgrundlig anledning vill sälja bolagen till någon privat aktör.
Men frågan har också andra vinklar och det gäller regionens ansvar för att utveckla olika delar av vår stora ö. Fastigheter på landsbygden som regionen äger ger möjlighet till utlokalisering av verksamheter när man får lediga lokaler.
Den diskussionen kommer förhoppningsvis med automatik. Något som knappast skulle göras om man först skulle leta lediga lokaler hos privata värdar. När fastigheter i innerstan för en herrans massa år sedan var ointressanta för köpare och stod tomma köpte regionen upp dem och använde dem till egen verksamhet.
Sedan blev fastigheterna i innerstan återigen attraktiva på marknaden och möjligheten att flytta verksamheterna till Visborg dök upp. Regionen valde då att sälja i innerstan och hyra på Visborg. Allt för att ge möjlighet till utveckling av bägge stadsdelarna.
Nu är frågan om var regionens verksamheter ska vara, och i vilken form som lokalerna ska införskaffas, aktuell igen. Det långa hyreskontraktet på Visborg har så kort tid kvar att det nästan är dags att börja bygga om det är den vägen regionen nu väljer att gå.
Frågan lär diskuteras än mer och de olika infallsvinklarna måste gås igenom grundligt. För frågan om äga eller hyra är inte svart eller vit.