Kulturminister Parisa Liljestrand (M) har haft en tuff period som minister. Hon blev fort stämplad som oengagerad och okunnig, men vill nu ta en starkare ledarroll i att stoppa trollkonton efter Sverigedemokraternas trollfabrik.
Hon utesluter inte lagstiftning och menar att man redan har samtal mellan riksdagspartierna om hur problemet ska lösas. Men hon behöver kraftsamla om det är en hjärtefråga hon ska få till någon förändring.
I början på mandatperioden så stämplades Liljestrand som okunnig och oengagerad eftersom hon hade noll koll på frågor kopplade till samer. Efter att ha utsetts som ansvarig för att säkerställa samers rättigheter som en del av kulturpolitiken åkte hon på studiebesök. Och visste i en intervju ingenting om sametinget.
Lätt att plugga på kan man tycka – men om man har ett riktigt intresse kanske det är något som man tycker är både intressant och viktigt. Att ge sken av att bry sig om minoriteter och sedan inte veta någonting om hur deras politiska organ fungerar är väldigt motsägelsefullt. Det gör det mindre trovärdigt att Liljestrand bryr sig på riktigt.
Detsamma gäller trollkontona. Vilka är det som drabbas av både trollkonton och av Sverigedemokraternas politik? Jo, det är olika slags minoriteter. Att banna trollkonton skulle vara för att undvika sprida falska nyheter och hatiska inslag. Det ger oss ett intryck av att frågan är viktig för Liljestrand, men är den det egentligen?
Hon säger i en intervju att frågan är viktig för henne och hennes parti, att trollkonton undergräver demokratin och att man som politiskt parti har en skyldighet att vara transparent med varifrån ens information kommer. Trots det har man inte gjort något från regeringens sida. Något som Socialdemokraterna – som gärna vill se ett förbud – kritiserat. Lena Hallengren har exempelvis ifrågasatt vad det är regeringen väntar på.
Och det är bara att hålla med. Handlar det om att det ska se ut som att det är en viktig fråga? Men att man egentligen inte bryr sig? Blir inte Moderaterna medskyldiga till att disintegrera demokratins kärna genom att låta Sverigedemokraterna sprida propaganda genom anonyma trollkonton?
Är man så rädd att skaka om Tidöavtalet att man hellre leder på ett oerhört dåligt sätt än att inte leda alls? Det är många frågor som man skulle vilja ha svar på. Men som det verkar som att regeringen inte ens själva kan svara på.
Det är helt rätt att det borde ligga på Liljestrands bord, men det måste vara genuint om man ska känna ett förtroende för hennes politik. Hittills har förtroendet inte varit på topp, och hon har inte visat på ett ledarskap som inger trygghet hos minoriteter i Sverige. Snarare en skepticism.
Hittills har diskursen varit kantad av frågor såsom ”Kommer hon kunna slåss för våra rättigheter, och stå emot Sverigedemokraternas retorik, då hon inte ens har koll på vilka vi är eller hur vi lever?”. Och hon har inte haft något svar på det. Om det är så att hon faktiskt tycker det är en viktig fråga så måste hon kraftsamla inom regeringen och hitta fler personer som kan driva på frågan internt.
Regeringen måste visa på att de bryr sig. Att de har en gräns som har nåtts av Sverigedemokraterna. Att demokrati är viktiga för dem. Och att det förs diskussioner och att man vill göra något räcker inte i dagsläget.
Det har gått lång tid sedan trollkontona uppdagades och regeringen har haft tid på sig att lägga fram en plan. Men deras lojalitet till Sverigedemokraterna är större än deras lojalitet till det svenska folket – och ännu viktigare – till den svenska demokratin.