Turismens avigsidor har kommit att bli alltmer debatterade på Gotland. P4 Gotlands intervju med Frida Ganshed, vd för Gotlands Förenade Besöksnäring, där hon förutspår en stark sommarsäsong även 2022, kan säkert komma att utgöra nytt bränsle för diskussionen. Många ser detta mer som ett hot än sp ett löfte.
Visst finns det avigsidor med turismen och med en hög andel fastigheter och lägenheter som används som fritidsbostäder. Själv är jag exempelvis inte förtjust i trängsel och finner maj och september som mer njutbara månader än juli, åtminstone i Visby. Men om frågan är om man ska vara för eller mot turism, så tycker jag ändå att det är fel fråga.
Om Region Gotland skulle motarbeta besöksnäringen, så är det i hög grad gotlänningar som blir motarbetade. Det är gotländska företagare och gotländska medborgare som i så fall förhindras att bygga verksamheter för – och hyra ut boende till – tillfälliga besökare. Och om man skulle vilja följa ett åländskt exempel och hindra icke öbor från att köpa fastigheter, så är det gotlänningar som förhindras att sälja. Det är inte små inskränkningar.
Besöksnäringen förtjänar rimliga spelregler. Det är inte Region Gotland som ska bestämma vilka företag och verksamheter som ska få bedrivas. Men med detta sagt så är det viktigt att det inte är enbart besöksnäringen som har rimliga villkor och dess intressen ska heller inte gå före andra branschers.
Region Gotland och dess medborgare har ett intresse av att öns näringsliv är både starkt och diversifierat, så att vi får en balanserad arbetsmarknad med en stabil bas. Om Gotlands framtid i alltför hög grad är beroende av en bransch så blir denna framtid också skör.
Därför behöver HELA näringslivet ett gott företagsklimat. Och makten över utvecklingens villkor kan inte överlämnas till dem som framför allt ser Gotland som en pittoresk plats för allehanda fritidsaktiviteter och upplevelser.
På Gotland är exempelvis jordbruket en viktig näring. När jordbrukare gödslar kan detta upplevas som en olägenhet av fastighetsägare i bygden. Överdriven hänsyn till sådana klagomål har resulterat i att somliga lantbrukare förhindras att gödsla på helger.
Men det är ju jordbruket som till stora delar har skapat det landskap som många upplever som attraktivt. Livet på landet luktar skit ibland och de som vill vistas där borde få finna sig i det, istället för att livet på landet ska läggas till rätta för dem som snarare tillfälligt uppehåller sig i landskapet än brukar det.
Frågan är inte om man ska vara för eller mot besöksnäringen. Frågan är hur man skapar goda villkor för hela näringslivet – och för medborgarna – för bästa möjliga samhällsutveckling.