Med över 25 yrkesår i och runt svensk industri har jag sett den omvandling som skett. Från att ha ett ytterst begränsat intresse för miljö- och klimatfrågor är det i dag industrin som leder arbetet och ställer krav på en bättre svensk klimatpolitik.
När jag växte upp i Slite kunde det ibland vara svårt att se skillnad på en betongmur och ett Gunnebostängsel. Det damm som skapades av Cementas verksamhet och som spreds över samhället hängde som stalaktiter så tätt i stängslets ståltrådar att de nästan täckte hela stängslet.
Men genom åren har utsläppen som gråmålade samhället minskat och i dag är Slite betydligt färgstarkare. Industrin, och inte bara Cementa, eller Heidelberg Minerals som bolaget heter i dag, tar miljö- och klimatkrav på ett betydligt större allvar. Omställning till en mer klimatvänlig produktion ses till och med som ett krav för att kunna överleva.
Från Fredrik Reinfeldts berömda tal i Davos, där han som Sveriges statsminister förklarade att svensk industri var "basically gone" blev det ett uppsving 2014 när Stefan Löfven tog över landets tunga roder. Från att ha suttit i samma korg som försvaret andra viktiga verksamheter som Reinfeldt förklarat vara särintressen fick industrin den uppmärksamhet som krävs för landets viktigast basnäring. Löfvens bakgrund som ordförande för IF Metall, förbundet som bildades 2006 genom sammanslagningen av Industrifacket och Metall, innebar dessutom att han visste vad industrin efterfrågade.
Han drog tillsammans med industribranschens parter igång ett arbete för en grön industriell revolution där bland annat klimatklivet var en viktig ingrediens.
Från att ha varit ett särintresse som var i det närmaste borta gick regeringen och industrin hand i hand. Men jag upplevde att industrin ändå var lite otålig. De politiska besluten tog tid och riksdagspartierna var dessutom inte överens om vilken väg som skulle tas.
Plötsligt hade industrin gått om politiken och var nu ledande i klimatarbetet. De såg en tydlig grön väg framåt där svensk industris framtid säkrades samtidigt som utvecklingen gjorde att klimatmålen lättare skulle kunna uppfyllas.
Men politikerna tog inte de beslut som behövdes för att industrin skulle våga ta nya och viktiga kliv.
Klimatpolitiken hade plötsligt blivit devalverad till kritik mot skatt på plastpåsar, käbblande om vad som gjort att kärnkraften inte var lönsam och en kritik mot höga bränslepriser.
Utgången av valet 2022 gav en ny färdriktning. Nu är Tidöpartiernas stora klimatpolitiska beslut tagna och de innebär att skatten på plastpåsar ska bort, kärnkraften subventioneras för att ens kunna bli byggd och utsläppen ökas genom minskad reduktionsplikt och minskad skatt på bränsle.
Många rasar över Tidöpartiernas bristande insikt i framtida generationer möjlighet att leva och verka på vår planet. Att oppositionspolitiker, miljörörelser och andra som driver klimatfrågan protesterar verkar bara roa Tidöpartierna, men nu har även industrin tagit bladet från munnen och ger svidande kritik till regeringen och Sverigedemokraternas politik.
Teknikarbetsgivarna skriver bland annat: ”Att så markant sänka skatten på fossila bränslen ser Teknikföretagen som ett steg i fel riktning, när Sverige står mitt i klimatomställningen och behöver ekonomiska styrmedel som tydligt styr bort från fossila energislag.”
I en debattartikel i Dagens Industri beskriver över 200 företagsledare sin oro. ”Det är viktigt för svensk industri att Sverige går före på klimatområdet. Det innebär att industrin tidigt kan prova ny teknik på den svenska marknaden i närhet till vår forskning och utveckling.”
Industrin är ytterst viktig för Sverige och svensk ekonomi. Under Coronapandemin sjönk industrins andel av BNP, men efter den återhämtning som skett är den åter uppe runt 20 procent av BNP.
Vi ska också ha i åtanken att varje jobb inom industrin skapar förutsättningar för fler jobb i andra branscher.
Svensk industri har under de senaste 15 åren insett hur viktigt det är att de ligger i framkant i den gröna omställningen. För att det ska bli verklighet måste politiken vara tydlig och ha högt ställda mål.
För att svensk industri ska kunna vara i topp måste även svensk klimatpolitik vara i topp. Nu när Tidöpartierna skruvar ner klimatpolitiken riskerar även industrin att halka efter. Jag förstår att företrädare för industrin börjar tröttna på den SD-styrda regeringen.