Att hela samhället säger åt en att man är för tjock är inget nytt. Och är man inte för tjock så är man för smal. Så fort vi slår på TV:n eller går ut på stan möts vi av orealistiska modeller i underkläder och skönhetsideal som man konstant behöver förhålla sig till. Människor blir dömda för deras vikt i alla möjliga sammanhang. Men när det kommer till vården och fördomar som hindrar patienter från att få rätt vård så har det gått alldeles för långt.
De senaste dagarna har personer som är överviktiga gått ut i media och pratat om sina erfarenheter inom vården. Ofta bemöts man med blickar, elaka tonlägen eller kränkande kommentarer. I stället för att undersöka de symtom som patienten uppvisar får man nästan på rutin höra att man ska sluta äta och börja träna. Detta har lett till att människor dör för att man missar deras symtom. En av de fruktansvärda berättelserna är Sandras. Hon sökte nämligen vård för utebliven mens och en mage som växte. Hon fick höra att hon behövde gå ner i vikt och fick kost- och träningsschema, när det i själva verket handlade om livmodercancer.
Berättelser om hur vården vill banta femåringar och råd om vikt till 11-åringar om hur mycket ett barn behöver jogga för att bli av med påskgodiset hen äter skrämmer mig. Hur blev det så här och vart är vi på väg? Det hela är en fruktansvärd utveckling där vikthetsen gått alldeles för långt. Man börjar prata om vikt i termer av hälsa. Som att smala personer per automatik är hälsosamma, vilket inte alls stämmer. I stället för att titta på personens livsstil använder man ofta vågen och BMI som enda indikator.
Nyligen avslöjades det också att klädkedjan Brandy Melville, vars kläder är väldigt populära bland unga, har extremt små storlekar. De vägrar ta in större kläder än S och M, samtidigt som deras S är väldigt små i storleken. Många unga bantar för att kunna ha på sig märket. Det är inte den enda kedjan vars storlekar krympt genom åren och ägnar sig åt så kallad storleksinflation. Det är något som de flesta butiker gjort de senaste åren.
Dessutom ökar ätstörningar bland barn och unga. Socialstyrelsens siffror visar att andelen flickor och kvinnor som fått en ätstörningsdiagnos ökat markant de senaste åren.
Ofta nämns sociala medier som en möjlig påverkansfaktor. Men om vården och klädbutikerna spär på vikthetsen finns det ingen fristad någonstans i samhället för våra unga. Sociala medier kan man alltid logga ut ifrån, men om man också bemöts av vikthets inom andra instanser så är det inte konstigt att dagens unga mår sämre. Det finns också ljusglimtar även på sociala medier. En av dem är Dr Mike som gör videor, ofta riktade till unga personer. Han pratar om hälsa i bredare termer och hur ett blodprov eller ens vikt inte kan ge en helhetsbild för en persons hälsa. Men samhället i övrigt – och särskilt vården i Sverige – behöver vandra i samma fotspår.
Samtidigt vill regeringen enligt Tidöavtalet att patienter inte ska ha rätt till tolk vilket skapar en miljö med risk för att överviktiga personer misstolkas och att deras symtom inte tas på allvar. Kan man inte kommunicera sina behov och vad man har problem med och dessutom är överviktig finns det en risk att ens problem avskrivs som viktrelaterade.
Utvecklingen är minst sagt oroväckande och förhoppningsvis kommer dessa berättelser leda till förändring inom vården. Men det krävs också kraftsamling från regeringens håll. De behöver göra vad de kan för att personer inte ska hamna i en otrygg situation inom vården.