På tisdagen rapporterade Sveriges television att regeringen vill minska antalet vargar betydligt i Sverige. Det var landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) som levererade budskapet.
Antalet vargar i dag bedöms vara 400. Det kan sättas i relation till att riksdagen 2013 beslutade att Sverige ska ha mellan 170 och 270 vargar. Det ska vi ha för att kunna leva upp till EU-direktivet om gynnsam bevarandestatus.
För cirka tio dagar sedan beslutade dock en majoritet i riksdagen bestående av SD, C, KD och M om att den vill minska antalet vargar till 170, alltså spannets nedre nivå. Miljö- och jordbruksutskottet i riksdagen har skrivit i ett tillkännagivande att Sverige bör ha den nedre spanndelens antal eftersom den skandinaviska vargstammen inte ska bestå av mer än 230 vargar.
Sätherberg anger inte hur liten vargstammen bör minskas till. Men hon framhåller att folk som bor i områden med varg har uttryckt oro bland annat för tamboskap som finns där som riskerar att attackeras av vargar. Lokalt där varg finns är alltså acceptansen låg för varg hos en del av befolkningen. Om den har minskat när stammen ökat på senare år eller varit låg hela tiden är oklart.
Till sakfrågan hör att Naturvårdsverket fastställt att en miniminivå är 300 vargar för att stammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus, alltså vara livskraftig.
Medlet för att minska vargstammen, oavsett om det är till 300 eller lägre antal, är jakt och kanske skyddsjakt. Om fler individer kommer att skjutas än de senaste åren är inte bestämt i nuläget. Ju mindre stammen är, desto känsligare blir den vad gäller genetisk sammansättning.
I världen som helhet finns gott om vargar, bland annat i Ryssland och i Nordamerika. Vilda djur som är vargars föda, som älg, är där mer vana att försvara sig genom att sparka mot vargar. I Sverige där varg inte fanns under flera årtionden är älgar mer ovana att försvara sig och springer sig oftare trötta och blir mer lätt offer för vargar.
Vargen har nu i några årtionden varit omstridd i de delar av landet där de finns. Det är främst Värmland och Dalarna och områden i dess närhet som vargarna i Sverige finns. Längre norrut är snötäcket tjockare om vintern och vargar har svårare att röra sig då och där finns fler rovdjur som konkurrerar om föda som björn och järv.
Björn finns också i Värmland och Dalarna med omnejd och björnjakt sker varje år med länsvis tilldelning på djur som får fällas. Björnen är farlig även för människor, bland annat när den kommer ur vinteridet eller har ungar.
Björnarna har också blivit fler sedan 80-talet och stammen är på en hög nivå trots årlig jakt. Björnen ses konstigt nog inte som lika otäck eller farlig som vargen. Det kan bero på att björnen framställts som snällare i kulturen och skildringar jämfört med vargen.
Vargen är ett flockdjur även om de kan uppträda ensamma och en vargflock är skrämmande tycker nästan alla. Björn ses som ett ensamt djur, även om de kan ha med sig ungar i honors fall.
I världen finns rovdjur och sällsynta djur som ställer till skada för lokalbefolkningen. I Afrika där elefanter finns och kan röra sig utanför reservat ibland kan lokalbefolkning tycka att de trampar ned och förstör. Och i Indien är tigrarna, som ett tag runt 2010 var ganska få på några tusen individer, verkligen vara farliga för människor.
Om vi inte tål ens ett mindre antal rovdjur får vi svårt att vara kritiska mot folk i andra länder som tycker att rovdjur där ska vara få. Det är bra om man har värderingar gällande sällsynta djur och rovdjur som fungerar i generella fall och inte bara för rovdjur som är i det land man själv är i.