Utrikeskrönika
Landets hårdföra styre har ihjäl sin egen befolkning när den ber om mer frihet, förser Ryssland med krigsmateriel som används urskillningslöst i Ukraina och har kört kärnvapenförhandlingarna i botten.
Vad som därför är hoppfullt är Vita husets ändrade tonläge. I mitten av januari antydde president Bidens säkerhetsrådgivare Jake Sullivan för första gången att USA höll öppet för att straffa Iran för hur Ryssland använder bland annat de drönare Iran levererat. Iran kan omöjligen ha missat att materiel landet sålt använts mot ukrainska civila. Landets fortsatta leveranser bör prövas som krigsbrott.
USA har också skärpt tonläget efter att president Biden i december råkade meddela att kärnvapenförhandlingarna med Iran kapsejsat. Det får anses som bekräftat att Iran vill bli en kärnvapenmakt, den tionde efter Nordkorea. En av anledningarna till de havererade förhandlingarna är att när Iran fått igenom sina krav, har landet krävt ännu mer. Det har inte fungerat att köpa sig till styrets välvilja. Samtidigt är Iran inget fattigt land, vilket gör sanktioner svåra. Och det är tveksamt om omvärlden har råd att återinföra de oljesanktioner som lyftes innan kriget i Ukraina drog i gång.
Iran och Ryssland, men även Kina, sitter följaktligen med lite bättre kort än resten av världen just nu. Och det är tydligt att länderna utnyttjar det. Det är därför viktigt att inte bara straffa Iran för hur kvinnor som inte vill skyla håret bokstavligen slås ihjäl, utan också för att hämma det nätverk Ryssland, Kina och Iran håller på att bygga upp i förmodat syfte att minska främst Europas internationella betydelse.
Att köpa framgång verkar inte ha fungerat, och sanktioner mot landet, läs befolkningen, kan slå fel. Det är därför rimligt att överväga att terrorklassa de iranska säkerhetsstyrkorna samt införa omfattande sanktioner mot ledargarnityret och dess släkt. Inte minst när vi ser hur barn till det iranska styret utomlands lever jet set-liv.
En viktig sak att notera när det gäller styrets brutaliteter mot folkets demonstrationer för mer frihet, är att 90 procent av de döda demonstranterna tillhör ickepersiska minoriteter. Eftersom Teheran redan anklagat bland annat USA och Israel för att ligga bakom det iranska folkets demonstrationer för ökad frihet, kan omvärlden lika gärna sluta upp ännu hårdare och ännu tydligare bakom det iranska folket i dess kamp för nytt styre.
USA:s tidigare president Barack Obama erkände nyligen att det var ett misstag av honom att inte mer tydligt stötta 2009 års demonstrationer för ett fritt Iran. Ännu finns tid att inte göra om det misstaget. Irans befolkning borde hjälpas i sin kamp för ett styre de själva får välja. Ett demokratiskt tillsatt och mer välvilligt inställt styre i Iran vore välkommet. Inte bara för det iranska folkets väl, ve och säkerhet, utan även för vår.