Höga ambitioner är bra. Men ibland står de i vägen, ni vet vart den där vägen leder som är kantad av goda ambitioner.
Bostadsmarknaden är kanske det mest tydliga exemplet.
Här finns höga krav på hur en bostad ska vara utformad och hur kostnaderna ska tas in. Den goda ambitionen är att alla ska ha tillgång till alla bostäder och att hyrorna ska hållas nere.
I verkligheten bor människor i trånga prång och källare för att över huvud taget ha tak över huvudet. Hyrorna för alla som är hänvisade till andrahandsmarknaden, och de är många, är höga och här är det verkligen marknaden som styr.
Om en ung person vill köpa en bostad krävs det såna marginaler som hen bara kunnat drömma om att ha hittills.
Även om boendekostnaden blir flera tusen lägre än den hyra man betalat punktligt i flera år så bedöms man inte klara kostnaden om ens inkomst inte når upp till en viss nivå.
Dessutom ska man ha förmånen att ha föräldrar som kunnat spara pengar för en under uppväxten så att man har till cirka 200 000 kronor på banken till en kontantinsats.
Reglerna är tänkta att skydda medborgarna men hänvisar samtidigt samma medborgare till villkoren som beskriv ovan.
När regionfullmäktige har sitt sista sammanträde inför sommaren nästa vecka finns en motion av Johan Malmros (C) med på dagordningen.
Förslagen i motionen är att Region Gotland ska identifiera lämplig mark för byggande av ungdomslägenheter på Fårö, Storsudret och Östergarnslandet. Antingen genom egenägd mark eller genom att köpa in lämplig mark för ändamålet.
Därutöver ska en markanvisningstävling genomföras för byggande av ungdomslägenheter (hyresrätter) på den utpekade marken där upp till 30 procent får vara bostadsrätter.
Svaret på motionen är att "Det går inte".
"En markanvisningstävling för att bygga hyresrätter på landsbygder skulle i nuläget sannolikt inte väcka investerares intresse" konstaterar regionen i sitt yttrande och det är givetvis en helt korrekt bedömning.
Samtidigt är frågan om bostäder på just dessa ställen högintressant för dem som vill bo där. Unga som vill kunna skaffa familj och bo kvar i sin bygd.
Vi behöver skapa villkor för att det ska finnas hyresrätter även på gotländsk landsbygd. Alternativet är att regionen öppet slår fast att det bara är där det är lönsamt som det ska byggas. Och som en konsekvens av det, att bara de som kan slanta upp har råd att bo där. Dit utvecklingen redan är på väg, Fårö, Storsudret och Östergarnslandet riskerar bli sommarkolonier för välbärgade svenskar.
Man kan säga "Det går inte" eller så kan jobba för att det ska gå.