När SCB:s stora väljarundersökning presenterades i går var det främst raset för Kristdemokraterna (jämfört med förra mätningen) som var det mest dramatiska.
Socialdemokraternas kräftgång fortsätter och partiet fortsätter stadigt att minska.
I mätningen i maj svarade 13 procent av de tillfrågade att de skulle lägga sin röst på KD om det vore val då. I novembermätningen har antalet halverats till cirka 6 procent.
Just den dagen som dessa siffror offentliggjordes befann sig partiledaren Ebba Busch Thor på Gotland tillsammans med Moderaternas dito Ulf Kristersson. Om deras gemensamma besök är en del av en ny formellt samarbete med gemensamma aktiviteter och politik, återstår att se.
Båda har ju profilerat sig i samma frågor med samma lösningar och båda anser att tiden nu är mogen för ett öppet närmande till Sverigedemokraterna.
Detta eviga förhållningssätt till det som i SCB-mätningen är Sveriges näst största parti behöver få ett slut.
Alla de som beskriver att avståndstagandet mot SD skulle ha taktiska orsaker behöver sluta med det.
Alla vi som inte röstar på SD, alla partier som inte samarbetar med SD, alla events som inte bjuder in SD gör det för att värdegrunder, åsikter och ideologier är så långt från det man själv står för.
Man tar ansvar för den egna ståndpunkten sen får andra ta ansvar för sitt. Alla de som vill rösta på SD är fria att göra det, de partier som vill samarbeta med SD är fria att göra det och alla events som ser SD som en gäst som alla andra bjuder självklart in även Jimmie Åkesson till kalaset.
Om SD blir så stora att de får egen majoritet så är det vad svenska folket vill.
Den stora skiljelinjen går inte längre mellan olika block, oavsett hur de är sammansatta. Den stora skiljelinjen går mellan de som stödjer SD och de som absolut inte gör det.
Det finns ofta en ganska stor spännvidd när det gäller vilka partier man kan tänka sig att rösta på förutom sitt förstahandsval. Men av dem som inte väljer SD först är andelen liten som överväger partiet i andra eller tredje hand.
Man är antingen med eller emot. Och är man emot är man väldigt mycket emot.
Men även om det potentiella stödet för SD är begränsat eller inte så har övriga partier en läxa att göra.
Vilket många sagt sedan länge nu. Ett stalltips är att hålla fast vid sin politik och inte svänga om i olika frågor beroende på hur opinionsvindarna blåser.
Just detta var en förklaring som SD:s lokale ordförande, Lars Engelbrektsson, hade i P4 Gotland, till SD:s framgångar.
Man vet inte om ska skratta eller gråta åt påståendet och att det inte fick någon motfråga av reportern.
Vid SD:s senaste landsdagar gjorde man helt om i en rad olika frågor för att göra sig möjliga som ett samarbetsparti. Inga små justeringar utan total vändning.Man ändrade sig i abortfrågan, man ändrade sig om dubbla medborgarskap, man tonade ner hatet mot public service, man tog bort den hårt kritiserade formuleringen om en ”nedärvd essens” ur sitt politiska manifest.
SD är beredda att ändra på allt utom sin huvudfråga att stoppa invandringen för att få samarbeta med något parti som bortser från grundläggande värderingar för att få deras röster.