Sverigedemokraternas politik går helt och fullt ut på att sätta "vi mot dem". ”Vi” i SD:s tolkning är de som tycker som SD. ”Dem” är alla andra och "dem" är därmed personer som inte ska få ha samma rättigheter som ”Vi”.
Detta kan vi läsa ut av partiets politiska dokument och nu senast fick vi ett exempel från SD:s riksdagsledamot Jessica Stegrud. I ett numera välkänt uttalande på ett av alla sociala medier menade hon att Svenska Fotbollförbundets ordförande, Fredrik Reinfeldt, inte skulle få något som helst skydd av belgisk polis direkt efter terrordådet i Bryssel där två svenska fotbollsfans kallblodigt mördades. Detta för att Reinfeldt under sin tid som statsminister fört en politik som Stegrud inte gillar.
Vi ser också hur den kraftiga kritik som följer på Stegruds uttalande viftas bort som en ensam irriterande sommarfluga av partiets gruppledare i riksdagen. Deras resonemang är ungefär: ”Har Reinfeldt fört fel politik som statsminister är han inte en av oss och därmed har han ju inte rätt till samma skydd som han annars skulle ha haft om han var en av oss.”
De förstår helt enkelt inte problemet med ett samhälle som är uppdelat efter personer härkomst, religion, sexuella läggning eller politiska hemvist. Där de renläriga tar sig fördelar på de andras bekostnad. Där medborgarskap ska fördelas efter tycke och smak från de som styr. Gillar vi dig kan du få ett medborgarskap, men sköter du dig inte tar vi tillbaka det. Och även om du föds in i gemenskapen ska du inte ta den platsen för given, om du inte ingår i den innersta cirkeln.
Ordet vandel fick en renässans i samband med utformandet av Tidöavtalet. När jag hör ordet tänker jag på tiden då kyrkan hade stor makt och stor moralpåverkan i samhället. En tid jag inte vill tillbaka till, även om jag gillar delar av den moral som predikades. Exempelvis att du ska behandla andra med respekt och inte begå brott.
Men jag blir orolig när vandel ingår i ett dokument som SD haft stor påverkan över. För deras syn på vandel skiljer sig från min. Det är ju inte så att SD:s politiker gjort sig kända för att alltid behandla människor med respekt, eller att de alltid ser brottslighet som något dåligt. Allt beror på vem som de ska respektera och vem som begått brott. Är det någon ”Vi” ska hen behandlas med respekt och eventuella brott bortses från, men när det gäller "Dem", de andra, så är respekten inte så viktig och brott ska beivras hårt.
Det är just det, SD:s syn på oliktänkande, som Jessica Stegruds inlägg på sociala medier visar.
Nu blir jag inte förvånad över det här då det som sagt ligger i partiets DNA. Jag blir inte ens förvånad över den flathet som Ulf Kristersson visar upp, där han viftar undan Stegruds uttalande med att han inte lägger sig i vad enskilda sverigedemokrater säger. Men så säger också en av punkterna i Tidöavtalet att partierna ska ”uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare”.
Och att hedra Tidöavtalet för att kunna behålla makten går i Kristerssons fall före att gå till strid för statsministern för den regering Kristersson själv var minister i. En statsminister som är Moderaternas största genom tiderna. Ingen moderat har tidigare, eller senare lett en regering som största parti i regeringsunderlaget och dessutom gjort det så bra att väljarna gav honom förtroendet att leda landet i två hela mandatperioder.
Kristerssons chanser för att leda landet en mandatperiod till ser i dag rätt små ut. Ett nyval i dag skulle med största säkerhet innebära en S-ledd regering. Då återstår bara för Kristersson att hålla fast vid Tidöavtalets skrivningar och lydigt följa Åkessons krav om han vill sitta kvar som statsminister.
Även om det innebär att uttalanden som det Stegrud gjorde viftas bort som någon intern SD fråga. Även om uttalandet tydligt visar SD:s syn där de skiljer på vi och dem på ett sätt som inte kan jämföras med ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle.